Redan efter lördagens dubbel är kvalmatchen mot Israel överspelad. Erlich/Sela vann dubbeln med 3-1 över Arvidsson/Brunström och har ointagliga 3-0 i matcher.

“Sverige historiskt dåligt i DC-sammanhang” är en sammanfattning som hörs efter förlusten och visst är det så. Sverige åker ner i tredjedivisionen och hamnar bland lilleputtarna i tennisvärlden. Men rubrikerna blir smått sensationella i sitt uttryck eftersom inget nämnvärt förändrats när det gäller statusen och kapaciteten hos det svenska DC-laget.

Det svenska landslaget har levt på lånad tid och det är tack vare räddningsplankor som Danmark två gånger om och Lettland som Sverige faktiskt lyckats hänga kvar i Grupp 1. Nu mötte Sverige en nation som egentligen inte är mycket bättre, med en väsentlig skillnad.

De få som är tillräckligt bra ställer upp för sitt landslag och de gjorde det bra.

Förbundskapten Fredrik “Fidde” Rosengren har gjort sin sista landskamp. Vilket är hans ansvar? Visst, det är upp till en spelare som Robert Lindstedt att själv avgöra om Davis Cup är viktigt eller inte, men här finns det inte ens en antydan till kritik eller ifrågasättande hos någon inom förbundsledningen.

Jag tycker faktiskt synd om de som faktiskt i vått och torrt gjort vad de kunnat, men jag har svårt att ta Davis Cup och förbundet på allvar när man ena stunden gör den ena landskampen (Nederländerna hemma) till ett jippo och en oerhört viktig match för svensk tennis och för att andra stunden försöka “smyga” undan Israelmatchen.

Vad gjorde man för att exempelvis kunna få med Mikael Ymer? Normalt sett låter man väl läkarna titta på skadan innan man fäller ett utlåtande? Har spelare som Andreas Siljeström och Patrik Rosenholm någon gång egentligen varit nära att bli DC-spelare under Rosengrens år som kapten?

Man behöver inte leta och peta ut syndabockar, men alla borde titta sig i spegeln och fråga sig om man gjort allt och vänt på alla stenar. Dock tror jag faktiskt att “Fidde” Rosengren är den som sörjer mest att Sverige inte kunde hänga kvar. Det engagemanget går inte att ta miste på.

Svensk tennis dör inte med det här, men det lilla intresse som fanns för Davis Cup lär väl tyna bort än mer och det är knappas positivt för ett förbund i alla fall.

11 KOMMENTARER

  1. Mycket bra text! Jag gillar framförallt att du tar upp skillnaden i förbundets inställning inför matchen mot Holland och helgens match mot Israel. Kul med en sida där skribenterna vågar kritisera DC-laget/Fidde och inte som Arnesens blogg.

  2. Jag tycker inte det är någon kritik utan mer ett konstaterande. Fidde har trots allt haft ett väldigt stort inflytande över spelarna i DC-laget och kunnat påverka och utveckla enskilda spelare samt att han har ett ansvar för sina uttagningar.

    Han har ju rest och haft många samlingar och tillbringat mycket tid med sina spelare. Han har dessutom haft huvudansvaret för Sverigeettan Elias Ymer under drygt 10 månader. Den rollen, att kunna påverka en spelares utveckling, är det långt ifrån alla förbundskaptener som har. Då går det inte att helt komma undan ansvar. Det är i alla fall min mening.

    För om vi vänder på resonemanget och Sverige varit i ledning idag? Hypotetiskt resonemang nu, men om Elias Ymer varit topp 100 och Markus Eriksson varit en stabil challengerspelare – hade folk sagt att Fidde inte alls haft något med den utvecklingen att göra?

  3. Var Söderlund över huvud taget inte aktuell? SO-kval viktigare att åka hem för…

    Vad händer nu? Glöm inte att även Fed Cup-tjejerna degraderades i år.

    Dags att ta ett nytt stort grepp från grunden, men hur skall det gå till och vilka skall göra det?

  4. När det gäller DC har Sverige haft tur. Tänk efter, de tre senaste åren har vi vunnit över ‘räddningsplankorna’ Danmark 2 gånger och Lettland en gång, alla 3 matcherna gick till 5:e och avgörande match. I den första ledde danskarna med 2-0 och Lettländarna ställde upp utan sin bästa spelare Ernests Gulbis. Vi är helt enkelt inte bättre än Grupp 2. Nästa år får vi möta Tunisien i Grupp 2 och där är vi nederlagstippade på förhand, speciellt om matchen är på bortaplan. För tillfället finns ingen svensk som kan slå Malek Jaziri, kanske kan en frisk Mikael Ymer göra det nästa år men det blir i så fall knappt. Förutom Jaziri har Tunisien kompletteringsspelare som håller samma klass som Eriksson, Arvidsson, Simonsson.

    Kan man då kritisera Rosengren, självklart kan man det, han är inte perfekt. Tycker t.ex det är märkligt att Isak Arvidsson fått sånt förtroende trots att han har 0-7 i DC-singlar och 0-3 i DC-dubblar, samtidigt som Patrik Rosenholm inte fått förtroendet i en enda DC-match. Tror dock inte att varken Patrik eller Andreas Siljeström kunnat rädda oss från att hamna i Grupp 2.

    Nu gäller det istället att börja bygga nytt från där vi är i Grupp 2. Tycker det är lite märkligt med kritiken mot Rosengren, jag har inte hört någon nämna ett namn som skulle göra ett bättre jobb än honom. Snälla ni ge mig ett namn! Vem tycker ni ska bli ny DC-kapten ?

    • Det är en mycket viktig debatt som pågår nu på många plan och den har knappt ingen motsvarighet i idrotts-Sverige, i varje fall inte på landslagsnivå. Det är ett tunnelseende utan dess like när det handlar om landslagstennisen. För allt för många handlar det om en personfråga – för eller emot Rosengren. Det är sällan svart eller vitt.

      Min mening är att vi inte kommer framåt om vi inte ens vågar diskutera ansvarsfrågan bland de som faktiskt har jobbat med detta i åratal. Det är klart att det är många faktorer som spelar in , men nog har den som faktiskt arbetat i verksamheten ett visst ansvar? Johan Sjögren har varit anställd i sju år, Fidde Rosengren i fyra. Det handlar inte om att utse någon syndbock, men man ska heller inte fria de inblandade helt från ansvar.

      Diskussionen är väldigt märklig och man ser den sällan eller aldrig i några andra förbund. Exempelvis kunde inte Erik Hamrén undgå kritik efter sina år i fotbollslandslaget. Men hur var det nu? Hamrén har väl heller inte kunnat påverka tidigare generationer på pojk- och juniorsidan eller klubbverksamheten ute i landet?

  5. “Vad händer nu? Glöm inte att även Fed Cup-tjejerna degraderades i år.”

    Enbart för att Johanna Larsson inte ställde upp. Samt att övriga underpresterade. De åker upp enkelt om de bara vill. Det är inget att fundera över om något/några år när vi har minst tre topp 100-spelare. På damsidan kommer det finnas bredd (eller finns redan t o m), på herrsidan däremot… Mikael Ymer kommer få dra ett tungt lass om ingen annan steppar upp.

  6. Håller inte riktigt med om att damerna har bättre bredd.
    Herrarna har just nu 5 spelare på topp 500 mot 3 på damsidan.
    7 herrspelare har fler poäng i år än sverigefyran på damsidan.
    30 spelare på herrsidan har tagit atppoäng iår mot bara 20 på damsidan.
    Inte heller säkert att Johanna spelar så länge till.

  7. Fast bredd i Davis/Fed Cup-sammanhang handlar inte om hur många spelare som har tagit atp-poäng eller ens topp 500-spelare. Damsidan har bättre bredd redan nu eftersom vi har just tre topp 200-spelare. När man har ett lag med oftast tre aktuella singelspelare i Davis Cup eller Fed Cup så är det ju en fördel med flera spelare som kan ta matcher.

    På herrsidan kommer vi ha en topp i Mikael Ymer, men det jag undrar är vilka som ska vara tvåa och trea. Elias har mycket kvar att bevisa och är snarare på nedgång. De andra spelarna, Marcus Eriksson fyller 27 i år, Lindell 25 och de har varit med länge nu utan att bevisa något. Lindell spelar hela tiden i enklare turneringar i Sydamerika och ändå har han aldrig varit högre rankad än Celik är ens, trots att Celik är yngre.

    Carl Söderlund har nog störst potential efter Ymers, men han har ju en bit kvar än så länge.

    Samtidigt kommer ännu fler namn komma fram på damsidan de närmaste åren, ungdomssidan där ser mer intressant ut. Det är ett par tjejer som är nära på att ta nästa steg redan nu och våra bästa juniorer började precis spela på ITF. Jag kan inte påstå att jag tycker någon ser särskilt intressant ut på herrsidan utöver Ymers och Söderlund… Friberg? Andre Göransson fick mycket uppmärksamhet nyss när han gick till final i någon tävling, men han slog inte en topp 400-spelare på vägen ens och är redan 22 år, alltså äldre än Celik och Peterson.

    Johanna Larsson fyllde ju nyss 28, hon kommer spela i alla fall i 3-4 år till och skulle inte förvåna mig om hon höll på längre eftersom hon inte har varit bättre än nu. Framförallt kommer hon köra längre i dubbel skulle jag tro.

  8. Så du anser att man kanske skulle chansat med en skadad Mikael Ymer och därmed riskerat att förvärra skadan och möjligen ödelägga dennes karriär…? För vad? Att behålla en plats i en osynlig division av en turnering som nära på ingen bryr sig om?

    Du har rätt i att det är svårt att ta förbundet på allvar. Det är lika svårt att ta din text på allvar.

    • Jag vet inte om du orkade läsa hela texten, eftersom du har svårt att ta den på allvar?

      Vad jag menar är att samma tävling och division hade väldigt olika betydelse. Nederländerna var en stor och betydelsefull match, åtminstone ur perspektivet att förbundet behöver några tävlingsdagar om året som drar publik och skapar intresse. Det intrycket fick jag inte innan och efter Israelmatchen.

      Vad blev domen efter läkarundersökningen? Självfallet ska inga risker tas som kan förvärra en skada. Har jag påstått det? Jag konstaterade bara att beslutet togs innan magnetröntgen gjordes, men visst är det möjligt att man hade tillräckligt på fötterna ändå.

      • Som sagt, du har rätt i din poäng om förbundet.

        Jag tycker din text insinuerar att lättja ligger till grund för Mikael Ymers frånvaro. Om han känner av en liknande skada som hållit honom borta från banan i ett knappt år har han mandat nog själv att ta beslut om han ska starta eller inte. Att kräva ett läkarintyg är småaktigt och skulle bara göras av den som inte ser den större bilden.

        Du insinuerar att tillräckliga krafttag inte togs. Att en start kunde forcerats med behandling och preparat.

LÄMNA ETT SVAR

Please enter your comment!
Please enter your name here