Ymer tackar nej till Davis Cup

Vad händer? Schweiz-Sverige den 14-16 september, som ursprungligen handlade om en plats i högsta divisionen visade sig inte vara så viktig. Både Elias Ymer och Mikael Ymer har tackat nej.

– Jag hade såklart gärna velat ha med Elias och Mikael i laget. Men jag är jätteglad över de killar som har tackat ja och nu kommer vi lägga all energi och fokus på dem för att försöka vinna den här matchen, säger förbundskapten Johan Hedsberg på tennis.se.

Mer än så får vi inte till svar på varför Sveriges etta och tvåa tackar nej till Davis Cup. Rimligen har det att göra med att matchen inte gäller uppflyttning, utan på sin höjd en seedning till kvalet till Davis Cup-slutspelet som går i slutet av 2019.

Om Sverige förlorar är det inte säkert att det blir någon play off-match i februari. Det bestäms efter rankingen och då måste också hänsyn tas till hur övriga europeiska lag klarar kvalet 14-16 september.

Sverige

Markus Eriksson [395], Filip Bergevi [799], Jonathan Mridha [1057] och André Göransson [1233] är uttagna tillsammans med Robert Lindstedt.

Spelare som är bättre rankade och som gått bra under sommaren och vunnit futuretävlingar, tex Gustav Hansson och Karl Friberg, kom inte med.

Schweiz

Väntat lag i Schweiz, som kommer utan Roger Federer och Stan Wawrinka.

Henri Laaksonen [122], Marc-Andrea Hüsler [365], Kakub Paul [736], Antoine Bellier [900] och dubbelspecialisten Luca Margaroli [151 i dubbel] är uttagna.

- Annons --

17 KOMMENTARER

    • Utan bröderna Ymer blir det väldigt svårt att plocka hem två singlar vilket är tvunget om man ska vinna matchen. Laaksonen har rätt svajiga resultat men ska ändå slå samtliga fyra alternativ som finns i svenska laget. Laaksonen är en spelare som bägge av bröderna Ymer hade haft bra möjlighet att slå även om det helt klart inte är givna segrar. Inte ens en formsvag Elias Ymer och en ojämn Mikael Ymer borde få stryk av Schweizarnas andraval även om Husler jobbat till sig en skaplig ranking medan det blir en tuff uppgift för de två som ska spela nu.

      Utifrån senaste tidens resultat så hade Gustav Hansson varit given i laget. Dock svårt veta orsak till att han inte tagits ut och är väl inte otänkbart att han själv velat avstå från spel. Mridha och Markus Eriksson är väl dock rätt jämnbördiga alternativ så är väl antagligen rätt likvärdiga val. Karl Friberg verkar vara rätt ojämn i prestationerna men hade väl ändå varit logisk att ta ut med tanke på hans ålder och den maxkapacitet han visat upp.

      Oavsett så är det ett rejält avbräck att bröderna Ymer saknas men är samtidigt inte så väldans svårt begripa att de är måttligt taggade att spela en rätt intetsägande sista DC match när de, likt alla andra svenskar, måste göra vad man kan för att fixa till en bättre ranking. För Elias del kan en lyckad challengerturnering istället för spel i DC innebära att han slipper kval till någon/några Grand Slam och det är både sportsligt och kanske ännu mer ekonomiskt oerhört värdefullt. För Mikaels del kan en lyckad challenger också göra rätt mycket då han kan ta sig in i både grand slam kval och till challengerturneringar utan kval. Just nu är dock dessa två avstånd större än en lyckad challengerturnering (turneringsvinst för Mikael kan dock räcka men det vore en jättelik framgång med hans mått i så fall).

      För egen del har jag svårt tycka det är fel av bröderna Ymer att tacka nej då det nya formatet känns otroligt beigt. Med den slagstyrka svensk tennis har nu så krävs det att övriga länder har mycket avhopp om man skulle ta sig förbi det första kvalet då det krävs mer än ett par spelare på topp 300 för detta rimligen.

      För övrigt utgår jag inte från att Eriksson/Göransson vinner dubbelmatchen men torskar man den matchen så vore det rejält överraskande om man utan bröderna Ymer tar hem DC-matchen.

    • Vad tycker du själv? Kapacitet och form på övriga som är singelaktuella? Schweiz skrämmer visserligen inte, men mot ett svenskt lag där få är i sin bästa matchform?

      • Henrik: Inte enbart är de inte i bästa form men utöver Markus Eriksson så är det endast bröderna Ymer som har haft en ranking som matchar Schweizarnas två bäst rankade spelare så det krävs det en bra prestation för att ens plocka bägge matcherna mot Schweiziska tvåan (sannolikt Husler).

        Husler har dock inga direkt skräckingivande meriter så det ska tveklöst vara fullt möjligt även för nuvarande spelare att plocka de matcherna. Husler tog ett par matcher i Winnipegs challenger men rätt tveksamt värde på de matcherna då Escoffier är meritlös och gamle Tatsuma Ito varit helt under isen på sistone och har dessutom vunnit ett par Futures. Bättre meriter än Mridha, Bergevi och Göransson har i singel trots allt dock. Utifrån resultat så vore Bergevi det logiska alternativet mot Laaksonen då han slagit klart bättre spelare än Mridha och Mridha mot Husler (eller Bellier) då han verkar vara jämnare i prestation. Får se hur man tar ut laget.

  1. Popularitetsindex stiger knappast för bröderna. Håller jag upp fingret i vädret och pejlar stämningen och kommentarerna jag fått tidigare i sommar så ligger temperaturen under fryspunkten…

  2. Hade sen tennisen varit lite hetare hade media avkrävt förbund och bröderna på en förklaring, det hade i alla fall hänt i alla andra idrotter. Men tennis i allmänhet och internationell tennis samt Davis Cup i synnerhet är långt borta på världskartan just nu…

    Skandal är ett ord att ta till men utan att veta omständigheterna kanske man skall vara lite försiktig? Argument med rankingpoäng i challengerns håller inte, de spelade samma vecka ifjol och har 50 andra veckor att samla poäng. Kanske är detta dessutom en förlaga om hur det kommer bli med Davis Cup i framtiden. De 18 bästa nationerna mår bra i slutspelet, i övrigt helt ointressant både för spelare, media o publik?

  3. Avslaget…redan innan det tackade nej.
    Håller med om att deras popularitetsindex är väldigt lågt. Tycker att de är rätt trista i intervjuer vilket inte hjälper upp det hela. Ger inte intryck av att vara några ”goa gubbar” som vi säger i Göteborg😬.
    Sorgligt att man inte kan komma med en rimlig förklaring till att de tackar nej. Ärlighet brukar funka rätt bra och är det t.ex. så att de jagar rankingpoäng så säg det då.

  4. Väldigt märkligt.
    Hansson,Friberg,Simonsson och Madaras har ju bättre form.
    Bergevi känns ju osäker då han lämnat En och brutit flera matcher i år.

  5. Att bli uttagen till ett landslag och få representera sitt hemland måste vara det största man kan göra som idrottsutövare. Bröderna Ymer måste tyvärr ha riktigt dåliga rådgivare, som låter dem avstå från Davids Cup redan i 20-års åldern, och dessutom inte heller låter dem komma med en vettig anledning. Killarna skall normalt vara de största förebilderna i Sverige för tennisen, men nu efter detta kommer många tidigare supporters hitta nya förebilder och idoler. Rebecca Peterson och Johanna Larsson har fått alldeles för lite uppmärksamhet jämfört med de bästa herrarna. Detta trots att de faktiskt är två världsspelare i världens svåraste idrott, och alltid ger 100% på matcherna med bra riktigt bra attityd. Det är mycket lättare att behålla sina supporters i motgångar om man är ödmjuk och trevlig när det går bra, annars är det lätt att bli bortglömd den dagen resultaten uteblir.

  6. Jag ser hellre Ymerbröderna i Cary Challenger som dom båda är kvalificerade till i Main draw än en betydelselös Davis Cup match.

  7. Snabb översikt över övriga laguttagningar tyder väl på att de som spelat Davis Cup regelbundet gör det även 14-16 september. Mer regel än undantag, och det är i sistnämnda kategori Ymer-bröderna hamnar.

    För förbundet är Davis Cup väldigt viktigt. Ett bra landslag kan öka möjligheterna till intäkter och intresse, även om spelarna individuellt ligger på den nivå som dom gör idag. Genom åren har det också funnits en återkommande debatt om och när spelare inte ställer upp i landslaget. Det stör mig enormt, att man gör sådan skillnad på spelare och spelare. Det måste finnas en rak linje. Här behandlas ju Ymer och Ymer som en part, men det är två spelare det handlar om! Det är inte en som säger nej, utan två. Och har man haft den linje som exempelvis tidigare sportchefen Johan Sjögren respresenterade, så får man faktiskt hålla den linjen.

    ”Blir man uttagen – oavsett vilken idrott och mästerskap det än gäller, hur bra man än är, hur många gånger man än har spelat tidigare i landslaget och hur mycket pengar man än har tjänat – då lirar man under förutsättning att man är frisk. Det ligger helt enkelt i nationens intresse att man ställer upp i landslaget när en förbundskapten kallar.”

    ”Som utövare och förebild har en atlet ett ansvar, inte minst gentemot nästa generations spelare. Vilka signaler sänder våra idrottsstjärnor till våra unga utövare och fans när de tackar nej till landslagsspel? Är det då så konstigt att det händer att juniorer tackar nej till att spela allt från KM, JSM, seriespel och EM när deras förebilder tackar nej till landslaget?”, skriver Sjögren.

    Det är ju inte heller så att Ymer är i någon konflikt med förbundet, vad jag vet. Tvärtom, det är väl spelare som haft bättre stöd än många andra senaste åren?

    https://www.aftonbladet.se/sportbladet/a/9mxy8p/som-forebild-har-man-ett-ansvar

    Det som gör det extra känsligt är också att förbundskaptenen också är tränare och ansvarig för en av de spelare som tackar nej. Vilka signaler sänder det till tex juniorer

  8. Och “betydelselös” match är väl lite magstarkt? Vinst i Biel ger kvalchans till nästa års elitvecka med stora inkomstmöjligheter, både för förbund och spelare!

    Tänk om nu Sverige ändå besegrar Schweiz – och får en bra lottning i februari… Tror ni då att Ymer avstår spel när incitamenten är helt annorlunda? Borde rent av förbundet i så fall inte ta ut dem i laget alls?

    Jag hatar att det ofta blir morot/bestraffning-diskussioner inom tennisen. Idrottsrörelsen och tennisen i synnerhet har tappat konceptet med idrottsfostran. Vi lider enormt av att inte ha ett fungerande lagspel från unga år och uppåt som utgör basen för tävlandet. Med individuella tävlingar och lösningar skapas egoism drivet av föräldrar och ett fåtal lycksökare som privata tränare. Ungarna är divor fast de inte kan slå bollen tio gånger över nät. Tyvärr har en hel ungdomsgeneration haft en fullständig katastrof som förebild i Zlatan som SvFF släppte iväg för långt. Laget är större än jaget och sporten är större än spelaren.

    Jag sticker nu ut hakan och säger att jag faktiskt tror att dålig karma straffar sig. Det är faktiskt inte säkert att Elias Ymer någonsin når topp 100. Det finns “bättre” spelare än honom som fastnat exakt där han är idag. Med en fullständig pudel på sin attityd och inställning till sig själv och sporten tror jag att Mikael har chansen, men det blir inte lättare för varje märkligt beteende som han visar upp. Artister och genier må få vara eljest och säregna och gå sina egna vägar. Men inte på bekostnad av att håna de som hjälper till i kulisserna och påverkar utgången genom sin kärlek till sporten. Är man rankad 300 krävs en del ödmjukhet.

  9. Om man är rankad 132 och 297 och tror att ett missat kval till en tävling är avgörande, eller mer viktigt för ens karriär än erfarenheten som DC hade kunnat ge – då är man på villovägar. Väldigt mycket från en linje där utveckling/erfarenhet är viktigare än ATP-poäng.

    Det plus att Ymer fått väldigt mycket serverat av förbundet till skillnad mot många andra spelare, är mina huvudinvändningar.

  10. Jag hörde inga invändningar alls när Lindstedt nobbade DC när vi var nere i Grupp 2. Nu får Bergevi, Göransson och Mridha chansen vilket kan vara en väldigt viktigt erfarenhet i framtiden om Ymer-brödern blir skadade inför viktiga matcher.

  11. När en förbundsordförande ställer upp på en utfrågning i Instagram Händelser samtidigt som Mikael Ymer spelade i Båstad så har jag inte så mycket förtroende för att förbundet skulle kunna lyfta svensk tennis. Däremot får vi fram nån herrspelare till topp 100 vilket Elias är nära så höjs säkerligen intresset här hemma. Jag märker själv hur mitt sportintresserade bekantskap börjar prata om Rebecca Petersons framfart i år. Jag var på plats i värmeböljan i US open och såg både Johanna Larssons heroiska förlust och Rebecca Petersons vinst i andra omgången med en vän som är en svensk herrtennisälskare. Det var första gången han såg Rebecca och började få upp ögonen och kommer följa henne mer.
    Därför tror jag mer på ökat intresse när svenska spelarna når längre individuellt än att spela i ett tennislandslag som allmänheten inte bryr sig för fem öre. Bara kolla hur mycket publik senaste Davis Cup hemmamatch drog och frågan kan ställas om hur många som vet vilken division Fed cup laget ligger.

    För övrigt, grymt bra tennissite med många intressanta inlägg och kommentarer.

  12. Kommer ni ihåg när Wilander fejkade en skada för att slippa spela söndagens betydelselösa DC-match och DC-laget blev utbuat av publiken i Scandinavium som betalt dyra pengar för att se världsspelare och inte reserver? Man kan tycka att förbundet borde komma ihåg detta och inte upprepa samma misstag igen.

LÄMNA ETT SVAR

Please enter your comment!
Please enter your name here

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Senaste nytt