Nio månader skiljer dem åt. Går det att finna några likheter mellan Elias Ymer och Rebecca Peterson när det gäller deras utveckling och formkurva? 

Likheterna är väl egentligen inte speciellt många, men den gångna veckan var det de båda som stod för veckans vassaste insatser och efter en tung säsong finns det anledning att se tiden an med tillförsikt.

Snacka om att samarbetet mellan Elias Ymer och Robin Söderling burit frukt! Helgens  challengertitel i Frankrike vad den andra sedan samarbetet startade. Det var den fjärde i karriären, men den första på ett annat underlag än grus. Det fanns ju en tid annars när det sades att Ymer bara skulle kunna göra resultat på grus.

2014, när Ymer vann fem futuretitlar under en säsong, så var alla på grus. Tennismässigt har det hänt saker naturligtvis, men det mentala ska inte underskattas. Söderling har fått Ymer att börja tro.

I juli, när Söderling kom in i bilden, var Ymer nere på botten och rankad 293. Nu är han tillbaka på topp 150. Idag är han rankad 146. Ett bra avstamp inför 2018!

Vägen till titeln i Mouilleron Le Captif (85,000 euro) :
Nikola Milojevic [156] 6-3, 7-6
Viktor Galovic [224] 6-4, 6-1
QF Constant Lestienne [379] 6-3, 4-6, 6-3
SF Gleb Sakharov [165] 3-6, 6-4, 6-1
F Yannick Maden [167] 7-5, 6-4

Nej, det var inga kanoner som Ymer slog den här veckan och det lär nog en del dysterkvistar framhäva. Däremot är en rad av spelarna etablerade challengerspelare som vecka ut och vecka in gör resultat som är godkända. Den nivån och stabiliteten höll inte Ymer över tid för ett halvår sedan.

Samtidigt är det inte läge att slå dubbelvolter av lycka. För att ta nästa steg och bli en ATP-spelare över tid krävs ännu mer hårt jobb. Trenden är klar och tydlig – Ymer närmar sig det målet.

Rebecca Peterson kom igång sent i år efter sin skada. Rankingen lyfter igen efter först en kvartsfinal i WTA-turneringen i Guangzhou och nu ett par fina veckor i USA med tre semifinalplatser. Det tar henne till plats 178 idag.

Precis som i Ymers fall gäller det att hitta en stabilitet, att hålla sig skadefri och kunna göra resultat i varje turnering mer eller mindre. Rebecca har också skaffat sig en bra grund för nästa säsong, men även här är steget än så länge stort till att bli etablerad WTA-spelare.

Kapaciteten finns. Förhoppningsvis, när det är dags att summera 2018 om ett år, så är båda topp 100-spelare. Då är Rebecca 23 år, Elias 22 år.

 

2 KOMMENTARER

  1. Riktigt kul att se Elias spel igår, vilken träff han har på bollen nu!

    Mindre kul att se Mikaels match idag, även om han lyckades krångla sig vidare och vinna (orättvist) mot drygt 1000-rankade 17-åringen Thomas, trots två matchbollar emot sig i Thomas serve.

    En sak som blir uppenbar är att Lundgren har pajat Mikaels serve. I Stockholm Open förra året hade han en tendens till en “riktig” förstaserve med tidvis bra tryck. Sedan Lundgren tog över har Mikael försökt serva med Federers teknik men det går minst sagt knackigt. Förstaserven är vek och med låg procent. Andraserven är en riktig munsbit för motståndarna, plus många dubbelfel.

    Tyvärr ser jag inte heller att Mikael har lyckats utveckla någon annan del av sitt spel i positiv riktning det senaste året. Det är lite “same same” men något sämre även i övrigt. Och han måste lära sig att slå mer passerslag än (oftas misslyckade) lobbar när motståndaren går på nät!

    Men riktigt skoj att Elias har utvecklats och hittat rätt till slut, det kan säkert lillbrorsan göra också till slut! Gissningsvis utan Lundgren?

  2. Intressant match igår. Thomas spelade väldigt ryckigt och Ymer hade svårt att hitta rätt och såg ganska vilsen ut. En bra erfarenhet, men misstänker att den typen av spelare är den som Ymer helst slipper möta?

    62% av förstaservarna satt igår. Vann 64% efter förstaserve, låga 35% på andraserven. Danny Thomas returnerade okej, men var inget monster. Siffrorna säger en hel del.

LÄMNA ETT SVAR

Please enter your comment!
Please enter your name here