Susanne Celik (Foto: Henrik Gustavsson/SweTennis)
Susanne Celik (Foto: Henrik Gustavsson/SweTennis)

Hur viktigt är det med tävlingar på hemmaplan? Mycket viktigt och fler tävlingar behövs på alla nivåer.

Vi gjorde en sammanställning för herrarna tidigare och nu är turen kommen till tjejerna. Sett till hur utfallet blev går det att göra en del reflektioner.

Hur ser det då ut när vi jämför herrar med damer? Här följer några fakta:

  • 294 poäng spelade damerna hem, jämfört med 260 för herrarna.
  • Herrarna hade nio tävlingar på hemmaplan (två ATP, två Challengers, tre futuretävlingar med $10K i prissumma och två tävlingar med $25K)
  • Damerna hade sju tävlingar (fyra med $10K i prissumma, två med $25K och en WTA).
  • $90K är prispengarna i ITF-tävlingarna för damerna, $80K för herrarna. Den stora skillnaden ligger i ATP-tävlingarna, till största del finansierade av sponsorer.
  • 24 herrar tog rankingpoäng, 14 tog fler än en pinne.
  • 22 damer tog rankingpoäng, 12 tog fler än en pinne.
  • Pengamässigt fördelas prissummorna annorlunda. Exempelvis ger en kvartsfinal i en futuretävling 292 dollar, jämfört med 245 i en 10000-dollars på damsidan. En kvartsfinal i en $25K-futuretävling ger 730 dollar i pris, medan en kvartsfinal i damernas 25000-dollars ger 654 dollar.

wta-poang

 

9 KOMMENTARER

  1. “Då kan det också konstateras att Sverigetvåan Rebecca Peterson inte gjorde någon tävling på hemmaplan.”

    Hon mötte väl Larsson i Båstad va? Hon är med i tabellen. Men ja, det är ju fördel tjejerna. De vill ha och förtjänar fler tävlingar.

  2. Med tanke på hur verkligheten ser ut och vilka nivåer spelarna befinner sig på tycker jag så här:

    – 25000-dollarsfuturetävlingar mindre bra just nu. Det lockar många utländska spelare rankade 250-400. Publikmässigt betyder det inte ett skvatt. För de pengarna hade vi fått två futuretävlingar till där fler inhemska spelare kunnat hävda sig. Och gärna tidigt på säsongen.

    – Rent ut sagt uruselt tävlingsutbud inomhus för damerna. Två “tior”, det är allt under ett helt år. Vi har ett gäng spelare som skulle kunna hävda sig bra både på 25K- och 50K-nivå på annat underlag än grus.

    • “Rent ut sagt uruselt tävlingsutbud inomhus för damerna. Två ”tior”, det är allt under ett helt år.”

      Ja det är ofattbart. Det är som att de i ledningen inte har någon koll på var Svensk tennis ligger och är på väg. Någon borde sparkas… vänta nu.

      Och man kan ju ha i åtanke att sparkapitel bland tjejerna är stort därför att våra bästa juniorer spelade ju inte många av de här turneringarna (och våra två bästa bara i en turnering, där de möttes) och JCA/KRP hoppade över många också. Likaså får vi väl hoppas att Ellen Allgurin kommer tillbaka på riktigt nästa år.

  3. Ja var tog 10 orna som gick i februari vägen?
    Solna TK anordnade en kanontävling för 2 år sedan som spelarna lovordade.
    Varför fick inte de förnyat förtroende?

  4. Håller med kommentatorerna här. Det är skandal att SvTF lägger halva sin budget (12 Mkr om jag minns rätt) på Kansliet/Administrationen och 4 Mkr på landslagsverksamheten (som bara berört ett fåtal och med obefintligt resultat), samtidigt som de lägger nästan inga pengar alls på inhemska Futureturneringar som är ett relativt sett VÄLDIGT kostnadseffektivt sätt att ge alla våra satsande spelare (jämfört med en liten grupp i landslagsverksamheten) chansen att mäta sig mot bra motstånd och skaffa rankingpoäng utan att behöva resa runt i världen och bränna stora pengar en stor del av året.

    Kort sagt: Öka antalet svenska Futureturneringar KRAFTIGT!

  5. Man får heller inte blunda för verkligheten. Snabb översikt ger en bild av att det är runt 6-7 spelare som tar rankingpoäng per turnering. Många gånger efter helsvenska möten. Är du runt 20-25 år och har hållit på ett tag så är det inte mycket att hänga i granen att komma hem med en pinne och en vunnen match från Båstad och sedan inget mer. Inte om du strävar efter att nå nästa nivå.

    På den lägsta nivån bör du gå till kvartsfinal eller längre ofta för att det ska hända något på rankingen, oavsett om turneringarna spelas i Sverige eller långt härifrån. Hur många spelare är vi nere på då, om vi räknar bort de som redan är etablerade, typ Johanna Larsson och några till? 4-5 st på både herr och dam? Så tunt är det.

    Att enbart satsa på att utöka tävlingstillfällena skulle inte leda framåt om det är spets vi är ute efter. Vi hade förmodligen sett fler spelare med kanske 1-10 rankingpoäng, men är det verkligen det vi vill lägga pengarna på?

  6. Man behöver ju inte “enbart” satsa på fler tävlingar, men vad är det för fel i att jämna ut det så att tjejerna har lika många som killarna åtminstone? Det är ju en orättvis fördelning utan någon grund i prestation. Om tjejerna inte var bra så visst, men de är t o m bättre. Att fler yngre tjejer får erfarenhet är väl aldrig fel, det har du själv framhävt förut. Spelare som Hennemann och Viktorovitch spelar ju inte ITF-tävlingar om de inte går i Sverige. Det är jättebra erfarenhet för dem och andra i samma läge. Det säger de själva.

    Sen en WTA-tävling handlar ju inte om att ta poäng främst utan att få erfarenheten att möta och träna med bättre spelare.

    Men om vi räknar bort de tre etablerade tjejerna vi har och frågar oss vilka som skulle kunna gå till kvartsfinal ofta på 10K-nivå, redan nästa år:

    KRP (tappat lite på rankingen men spelmässigt känns hon bättre än tidigare och nådde även sin högsta rankning i år)
    JCA (samma där, fast hon är väl på väg mot nästa nivå)
    Lister (har tappat på rankingen i år, men det beror ju helt och hållet på att hon spelat 25/50:or istället för tior som hon borde spela fortfarande)
    Melander (kapacitet finns)
    Allgurin (kapacitet finns)
    Björklund (precis avslutat juniorerna)
    Jarlskog (precis avslutat juniorerna)
    Rosenqvist (precis avslutat juniorerna)
    Njuki (klättrat 200 platser i år, otur med skador och jämna förluster annars hade det varit mer. Tycker hon har utvecklats mycket i år)
    Östlund (120 platser upp i år)
    Eventuellt Munozova (140 platser upp i år, men hon är 25 år och har stått ganska still på rankningen de 3-4 senaste åren.)
    …och kanske någon eller ett par till om de höjer sig, som Örtevall/Malmqvist.

    Beror ju helt på vilka 10K man ställer upp i men jag tror alla de har potential till minst kvarten rätt ofta iaf. Blir intressant att se nästa år.

  7. Ar också skeptisk till att arrangera 30-40 ITF turneringar per ar some vissa föreslagit. Däremot tycker jag att man – med tanke pa hur lang den ‘naturliga’ inomhussäsongen ar pga av vädret i Sverige – kunde satsat pa 4-6 tävlingar pa $15k niva (vilket från 2017 ar den lägsta nivån) mellan januari och mars pa bade dam och herrsidan. Skulle kunna ge manga svenska spelare från 500 och neråt en bra start pa säsongen med lite självförtroende och manga matcher (förutsatt att de vinner några matcher…) oh skapa möjligheter under un årstid dar det inte arrangeras jättemycket internationellt.

    Fran april till september kanna det som att ITF kalendern ar superpackar med turneringar, inklusive en del bra i Sverige under grussäsongen. Vad som sen saknas ar en rejäl inomhus tävling for damer i Sverige pa hösten. WTA niva kanske ar ambitiöst, men en $60k (den nya $50k nivån) eller anda upp till $125k (den nya $100k nivån) vilket ifall den lades veckan efter sista WTA turneringen kanske skulle kunna locka Larsson. Det skulle ge en bra motpol till Stockholm Open och en bra chans for damerna att fa kanna pa bra motstånd under hösten och kanske ta ett para skalper.

    Sa mitt forslag vore ca 4-6 inomhustävlingar pa våren (pa 2x$15k per tävling, sa prispengar pa mellan $120-150k sammanlagt) plus en större ITF tävling for damer sent i oktober (utöver de etablerade ITF, challenger och ATP/WTA turneringar som redan arrangeras)

LÄMNA ETT SVAR

Please enter your comment!
Please enter your name here