När Gael Monfils och Nick Kyrgios drog sig ur så kunde egentligen Stockholm Open bara sluta på två sätt. Det blev det ena av de två sätten. Vi väljer härnedan främst att fokusera på andra saker under SO-veckan.
Om man ska sy ihop Stockholm Open-veckan så kan vi inleda med att konstatera att det som såg ut att bli en hyperintressant turnering egentligen inte blev det. Avhoppen som kom från Gael Monfils och Nick Kyrgios gjorde att det i ärlighetens namn inte blev mycket kvar. Spelare som skulle kunna hota var egentligen på papperet bara Kevin Anderson som på slutet visat usel form och Alexander Dolgopolov som inte vunnit en match sedan i somras. Att Tomas Berdych skulle stå i final mot Grigor Dimitrov kändes på förhand egentligen så givet som det också skulle bli. I en förhållandevis bra final drog Berdych det längsta strået och det kunde väl egentligen slutat hur som helst, men Berdych är några snäpp högre rankad vilket visade sig i finalen.
Smått & Gott från IF Stockholm Open:
Årets kvalspelar-road fick Tomas Berdych. Att en finalist i en ATP-turnering gått till final genom att besegra enbart kvalspelare måste tillhöra ovanligheterna. Nu är inte vi några orakel så frågan om det hänt tidigare överlåter vi med varm hand till någon annan.
Årets drick mjölk: “It might sound like a weird request but Mr Arnaboldi would like to have some milk”, var domarens överraskande ord i matchen mellan Arnaboldi och Ivanov. Arnaboldi ville helt sonika ha mjölk och berättade senare för oss att han hade ont i magen. Vad Arnaboldi själv sa om mjölkepisoden kan ni läsa via länk nedan.
Länk: Arnaboldi dricker mjölk
Årets kvalspelare får i oerhört hård konkurrens anses vara den mycket sympatiske tysken Mathias Bachinger som gick ända till semifinal. Bachinger var den förste swetennisredaktionen stötte på i Kungliga Hallen och han förklarade då att han älskade Stockholm och det var här han fick sitt genombrott. Inte lär väl kärleken bli mindre efter årets vistelse. Tidigare har han varit i en ATP-semifinal i Bukarest.
Årets andra kvalspelare: Marius Copil som överraskande berättade för oss att han spänner sig i challengerturneringar och spelar bättre på ATP-touren. Det gjorde han i Stockholm och avancerade till kvartsfinal. Pierre-Hugues Herbert hade kanske med annan lottning även han gått till kvartsfinal men fick nu nöja sig att bli inkvalad och sedan vinna en match innan han fick “mardrömslottningen” att åka på en kvalspelare. Förlust mot Copil där. Dustin Brown vann också en match i huvudtävlingen men fick sedan Tomas Berdych och fick sträcka vapen.
Årets konstslag: Grigor Dimitrov stod närmare bestämt för två sådana. Två raka för att vara exakt. Inför en exalterad publik gjorde bulgaren för något som blivit omskrivet. Grigor var minst sagt belåten på efterföljande presskonferens.
Årets resa: Med tanke på att Dustin Brown var färdigspelad i Rennes klockan 20 på fredagskvällen och tvingades dela en enkelsäng tillsammans med Christopher Kas på ett hotell i Paris först vid midnatt så var det imponerande att han överhuvudtaget orkade spela på lördagseftermiddagen. Att han sedan vann en knallhård lång match mot Corrie och följde upp det med ytterligare tre singelsegrar och två dubbelsegrar är bara att imponeras av. Själv var den spektakuläre tysken mest imponerad av den person som gav honom massage efter Corriematchen.
Länk: Dustin Browns resa till Stockolm och hektiska dygn
Årets circus måste varit innan turneringen när det sista wild cardet skulle delas ut. Marcos Baghdatis skrev på sin officiella facebook att han fått ett wild card vilket vi köpte. Christian Lindell var snabb att informera att cyprioten redan var inne i turneringen av egen kraft. När lottningen i Kungliga hallen sedan ägde rum var det snurrigt igen. Spelarna hade varsin siffra vid lottningen och när det första wild cardet drogs så läste supervisorn upp Marcos Baghdatis innan han snabbt korrigerade sig till Christian Lindell, som ställdes mot Dusin Brown.
Årets hawkeye-kännare tilldelas Patrik Rosenholm: Det ena begärde förvisso hans motståndare Bernard Tomic mitt under brinnande boll när Rosenholm hade setboll i andra set. Tomic beslut var för att tala klarspråk helt åt helvete. Rosenholm tilldömdes poängen (som Tomic hade visst grepp om) och setet. När sedan alla trodde matchen var över i skiljeset så begärde Rosenholm challenge på Tomic serve och Rosenholm hade rätt. Matchen var inte över utan Rosenholm vann två raka bollar innan Tomic kunde vinna två bollar och till slut vinna matchen.
Årets konstellation: Xavier Malisse coachar Bernard Tomic. På papperet en mycket märklig ekvation. När vi efter Rosenholmmatchen frågade belgaren om det stämde ville han inte säga så mycket. När vi skämtsamt mycket olägligt påtalade att han var nära att få sparken redan efter en match skrattade Malisse nervöst. Vad vi på swetennis inte såg var att pappa John strykte omkring bakom våra ryggar. När sedan John försvann öppnade sig X-man desto mer.
Årets demontränare: Måste väl gå till X-man. Han fick plötsligt liv i Bernard Tomic och noterade tre raka segrar innan det tog stopp mot Grigor Dimitrov i semifinalen, men lagom till den var Malisse hux flux försvunnen från Tomic box. Därmed är Malisse obesegrad när han befunnit sig i Tomicboxen.
Årets pappa går till John Tomic som ständigt finns på sonen Bernards sida och till skillnad från andra i hans box valde han att finnas där hela veckan.
Årets mamma måste vi självklart också utse och den utmärkelsen går till Donald Youngs mamma Ilona som fanns bredvid sin son i Stockholm i vått och torrt.
[su_post field=”post_date”]-[/su_post]