Han imponerar på allt och alla i Båstad. Han pushar sig själv på ett sätt som får motståndarna ur balans. Han är rumän men flyttade till Sverige för gott för tre år sedan. Kvalspelaren Dragos Madaras är framme i semifinal i Båstad i sin blott andra futureturnering och snart hoppas han bli svensk.
– Jag hoppas att representera Sverige detta året eller nästa år, säger Dragos Madaras.
En regnig gårdag har förbytts mot en solig dag i Båstad. Regnet från igår gjorde att mötet mellan Dragos Madaras och Martin Podzus blev uppskjutet vid Podzusledning med 1-0 i set. Några soliga blickar ger dock näppeligen Martins Podzus sin motståndare. Dragos Madaras är livfull på banan. Minst sagt. Efter varje poäng eldar han upp sig själv rejält och är det inte allez så är det forza eller vamos. En språkbegåvad herre?
– På banan blir det ord på olika språk men jag pratar bara engelska, rumänska och svenska, berättar 18-åringen.
Irriterad stämning
Madaras är på väg att vinna det andra setet när han återigen skriker högt efter en vunnen poäng. Podzus frågar domaren om det verkligen är ok att skrika så högt när Podzus slår i nät. Domaren nonchalarer frågan och Madaras tycks inte ens notera Podzus kommentar.
Han är oberörd och fortsätter att variera språk efter varje vunnen poäng. Podzus blir mer och mer irriterad och tittar ömsom på sin bror och pappa och ömsom ger han Madaras irriterade blickar. Madaras har fått Podzus i brygga och har dubbelbreak och 3-0 i skiljeset. Många har åsikter om agerandet är sportsligt eller ej, men det råder ingen tvekan om att ynglingen har vunnit den mentala matchen. På knock out. På läktaren frågar pappa Alvis Podzus domaren om det är ok att jubla som Madaras gör, samtidigt så kommer Martins på att matchen håller på att rinna honom ur händerna och vill ha in läkarvård, han är frustrerad.
Letten får in läkare på banan men beslutar efter några minuter att bryta matchen. Madaras springer fram för att tacka men Podzus nonchalerar handslaget, säger något till Madaras och tackar domaren istället.
– Var han arg på mig, frågar Dragos uppriktigt SweTennis när vi tar upp kriget på banan:
– Jag tänkte faktiskt inte på att han var arg, det visste jag inte.
Glädje efter varje vunnen poäng
Dragos ger ett lugnt intryck utanför banan men på banan visar en glädje efter varje vunnen poäng som sällan skådas. Några timmar efter Podzus-skalpen går in han in och slår Markus Eriksson i raka set.
– Pressen var på honom, precis som den var på Podzus.
Intressant historia
Historien om Dragos Madaras och hans familj är intressant. När Dragos var 12 år så åkte han till Helsingborg för att hälsa på en kompis. Han började träna med Mattias Arvidsson och var mycket nöjd med denna träning.
– Mattias har varit väldigt bra för mig och har gjort mycket för mig.
Sedan fortsatte familjen Madaras att åka till Helsingborg på somrarna och Dragos tränade hela tiden med Arvidsson.
För tre år sedan gick flytten
För tre år sedan bestämde sig familjen Madaras för att styra kosan mot Sverige för gott.
– I Rumänien är det inte så bra möjligheter att utvecklas. Min bror (Vlad Madaras) hade dessutom tränat med Helsingsborgs IF i fotboll och fått U-lagskontrakt med dem. Det var bättre att komma hit. Det är bättre att utvecklas i idrott här i Sverige.
Förra veckan kvalade han in i huvudtävlingen i Båstad men där blev det snabbt respass mot tysken Reichelt.
– Jag spelade bra men mötte bra motstånd i huvudtävlingen. Det var första gången jag mötte en äldre spelare som är större och starkare än mig och jag visste inte exakt hur jag skulle spela. Men nu sa min tränare: ”De är bra men inte bättre dig”.
Men det var inte bara det som var tränare Arvidssons ord inför matchen:
– Det blev mycket stoppbollar idag och det hade vi pratat om innan.
Beskriver sitt spel
Madaras spelar klokt, visar snabba fötter och ett ovanligt mixat spel för att vara så ung. När han själv får beskriva sitt tennisspel låter det så här:
– Det var mycket mer stoppbollar än vanligt idag, men slår en del. Jag försöker mixa spelet, har en bra forehand, servar bra och spelar med mycket spinn emellanåt.
Om sin attityd på banan säger han:
– Jag kan utveckla det bättre. Men jag är väldigt glad över känslan att vinna och visar känslor.
Och det verkar inte dröja länge innan vi i lottningsträden får se den svenska flaggan istället för den rumänska.
– Det blir förhoppningsvis i år eller nästa år.
– Jag åker till Roland Garros för att kvala i juniorsingeln. Jag lär få bra matcher i kvalet där.
Imorgon väntar semifinal mot en annan kvalspelare, årsbarnet polacken Hubert Hurkacz, Efter Båstad åker 17-årige ”Dodi” till Frankrike.
Då som rumän. Snart representerar han troligen Sverige istället.