Då och nu – vad har hänt på rankingen på ett år?

3
Elias Ymer (Foto: Jacob Johannesson/Swetennis)
Elias Ymer (Foto: Jacob Johannesson/Swetennis)

Hur ser svenskarnas ranking ut jämfört med för ett år sedan?

Elias Ymer är bäste svensk för andra året i rad och för första gången sedan årsslutet 2011 (Robin Söderling) har vi en svensk på topp 200.

Trion Markus Eriksson, Isak Arvidsson och Patrik Rosenholm har varit våra toppnamn på futurenivån under några år, men har nu konkurrens.

Att Mikael Ymer är det största löftet är inget att sticka under stolen med, men frågan är om spelare som Fred Simonsson, Carl Söderlund, Daniel  Appelgren, Jonathan Mridha och Daniel Windahl också kan etablera sig på hög futurenivå och göra bra resultat månad för månad för att på så sätt närma sig nästa nivå?

Med två challengertävlingar i Sverige under 2016 blir det väldigt spännande att se åt vilket håll det här tar vägen.

Herrar

[su_label type=”success”] ↑ [/su_label] 136 (225) Elias Ymer
[su_label type=”success”] ↑ [/su_label] 211 (228) Christian Lindell
[su_label type=”success”] ↑ [/su_label] 468 (494) Markus Eriksson
[su_label type=”success”] ↑ [/su_label] 596 (1246) Mikael Ymer
[su_label type=”success”] ↑ [/su_label] 669 (NY) Fred Simonsson
[su_label type=”warning”] ↓ [/su_label] 677 (490) Isak Arvidsson
[su_label type=”success”] ↑ [/su_label] 785 (NY) Carl Söderlund
[su_label type=”success”] ↑ [/su_label] 838 (NY) Daniel Appelgren
[su_label type=”warning”] ↓ [/su_label] 841 (778) Jacob Adaktusson
[su_label type=”success”] ↑ [/su_label] 891 (1084) Jonathan Mridha
[su_label type=”warning”] ↓ [/su_label] 894 (819) Milos Sekulic
[su_label type=”warning”] ↓ [/su_label] 959 (938) Christoffer Solberg
[su_label type=”warning”] ↓ [/su_label] 1002 (357) Patrik Rosenholm
[su_label type=”warning”] ↓ [/su_label] 1176 (937) Daniel Windahl
[su_label type=”success”] ↑ [/su_label] 1185 (1957) Christian Samuelsson
[su_label type=”warning”] ↓ [/su_label] 1222 (981) Tobias Blomgren
[su_label type=”warning”] ↓ [/su_label] 1428 (872) Lucas Renard
[su_label type=”success”] ↑ [/su_label] 1467 (NY) Sam Taylor
[su_label type=”success”] ↑ [/su_label] 1563 (NY) Nils Heimer
[su_label type=”warning”] ↓ [/su_label] 1580 (1340) Gustav Hansson
[su_label type=”warning”] ↓ [/su_label] 1634 (1363) Morgan Johansson
[su_label type=”success”] ↑ [/su_label] 1689 (NY) Jonathan Stenberg
[su_label type=”warning”] ↓ [/su_label] 1783 (1720) Stefan Lindmark
[su_label type=”success”] ↑ [/su_label] 1783 (NY) Daniel Svensson
[su_label type=”success”] ↑ [/su_label] 1897 (NY) August Zetterberg
[su_label type=”success”] ↑ [/su_label] 2014 (NY) Jeppe Johansson-Holm
[su_label type=”warning”] ↓ [/su_label] 2014 (1847) Marcus Månsson

Försvann från rankingen under 2015: Ervin Eleskovic, Jesper Brunström, Robin Olin, Igor Tubic, Pablo Figueroa, Filip Bergevi och Stefan Borg.

(inom parentes = rankingen 14 december 2014)

Johanna Larsson (Foto: Henrik Gustavsson/SweTennis)
Johanna Larsson (Foto: Henrik Gustavsson/SweTennis)

Johanna Larsson är utan tvekan Sveriges bästa spelare i år igen. Hon har haft en fin utveckling och det finns nog mer att ta. Rankingen gör att hon kommer in i de flesta tävlingar utan kval.

Rebecca Peterson har ranking som räcker för att spela kval till Grand Slam-turneringarna och det är bra. Mindre bra är att den här rankingen gör att hon precis hamnar utanför WTA-turneringarna, men behöver lämna nu lämna mellanturneringarna ($25K-50K) för att ta sig till nästa nivå.

Susanne Celik och Sofia Arvidsson är på trappsteget under och kan hitta 25K-turneringa de kommer in i.

Värre är då rankingen runt 500. Lite för bra för att spela ”10:or”, men ändå inte tillräckligt bra ranking för att ta klivet in på nästa nivå på stegen. Konkurrensen här är mördande med hundratals jämbördiga spelare, som alla vill ta klivet som kan motsvara herrarnas från future till challenger.

Damer

[su_label type=”success”] ↑ [/su_label] 56 (70) Johanna Larsson
[su_label type=”success”] ↑ [/su_label] 131 (191) Rebecca Peterson
[su_label type=”warning”] ↓ [/su_label] 313 (232) Susanne Celik
[su_label type=”warning”] ↓ [/su_label] 317 (267) Sofia Arvidsson
[su_label type=”success”] ↑ [/su_label] 497 (808) Jacqueline Cabaj Awad
[su_label type=”success”] ↑ [/su_label] 535 (895) Kajsa Rinaldo Persson
[su_label type=”success”] ↑ [/su_label]577 (704) Cornelia Lister
[su_label type=”success”] ↑ [/su_label] 599 (1218) Malin Ulvefeldt
[su_label type=”warning”] ↓ [/su_label] 707 (419) Ellen Allgurin
[su_label type=”success”] ↑ [/su_label] 722 (956) Fanny Östlund
[su_label type=”warning”] ↓ [/su_label] 811 (776) Brenda Njuki
[su_label type=”warning”] ↓ [/su_label] 902 (889) Anette Munozova
[su_label type=”success”] ↑ [/su_label] 993 (NY) Julia Rosenqvist
[su_label type=”warning”] ↓ [/su_label] 1202 (330) Hilda Melander
[su_label type=”success”] ↑ [/su_label] 1202 (NY) Maja Örnberg
[su_label type=”success”] ↑ [/su_label] 1273 (NY) Emma Ek
[su_label type=”success”] ↑ [/su_label] 1273 (NY) Linnea Malmqvist

Försvann från rankingen under 2015: Beatrice Cedermark, Evelina Virtanen, Ida Jarlskog och Paulina Wulcan.

(inom parentes = rankingen 14 december 2014)

Föregående artikelVeckans enda futuresvensk vidare
Nästa artikelMurray och Björkman går skilda vägar

3 KOMMENTARER

  1. Hittar inte radioklippet m rosengren/ymer om samarbetet men en intervju i radiosporten m fidde när han tillträdde o letade även upp tillträdelseartikeln på tennis.se.

    Med det som bakgrund och redovisning av ranking så bör flera fundera på sina (tennis)liv!? ”Inte fastna på futurenivå för länge” hette det årsskiftet 2012/13…

    Hageskog sa klokt en gång: ”från första intjänade atp-poängen har du 2 år på dig. Sen skall du kunna lira mest challengers o efter max 2 challengerår ska man va klar för atp-spel”. Länge sen men tänkvärt isak,milos,patrick,markus mfl?

  2. Det är lite intressant att se utvecklingen på damsidan, de flesta av tjejerna har gjort ett fåtal extremt bra turneringar men sedan inte lyckats bibehålla formen eller rida på framgångsvågen.

    Listers och framför allt Ulvefeldts mycket fina insatser under 2-3 veckor har de inte varit i närheten att lyckas följa upp. Minns att Lister slog Sasnovich i Båstad och Ulvefeldt väl var i final mot Sofia Arvidsson i en 25K.

    Efter Julia Rosenqvists sensationella junior-EM tappade hon allt och har väl knappt vunnit en handfull matcher efter det.

    Cabaj Awad och Rinaldo Persson har båda åkt upp många placeringar, men KRP när hon ”slog igenom” vann över riktigt bra spelare. Hon slog Stokke två gånger, Herdzelas, Zidansek. De är nu runt 300-400-strecket medan KRP har fått kämpa mot spelare rankade runt 800-1000 och tappat mer och mer självförtroende.

    Cabaj Awad gjorde en mycket fin tävling i oktober, slog Freya Christie i final vilket imponerade stort på mig eftersom jag vet vilken potential britten har. Christie gick sedan nyss till final i en 25K där hon förlorade en tuff match mot 150-rankade, medan Cabaj Awad nyss förlorade i två raka mot en sydkoreansk kvalspelare rankad 978 och har inte gjort en enda bra tävling sedan hon vann.

    Slutligen Fanny Östlund. Några grymma turneringar i september/oktober där hon slog spelare som Kuzmova, Anshba, Serban, Kapshay, Skamlova… och Paigina. Segern mot Paigina var det som imponerade mest på mig, två raka enkla set mot en spelare som jag tror kan bli riktigt bra.

    Östlund har sedan förnedringen i finalen mot Ozgen (där hon fick ett gem) spelat fem turneringar utan lyckat resultat, medan Paigina sedan förlusten mot Östlund har vunnit tre 10K-tävlingar och vunnit över ett par topp 300-spelare.

    Även Celik har ju tappat sedan början av året.

    Man önskar bara att utvecklingen gick lika rakt som de spelare de faktiskt besegrade, men det är bara Peterson som varit nästan konsekvent bra. Hoppas nu 2016 att de hittar tillbaka till formen vi fick se några glimtar av i år och fortsätter klättra och blir mer stabila i sitt spel. Skulle även vara trevligt att se Allgurin och Melander tillbaka och skadefria.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här