Sofia Arvidsson starkast i finalen i Helsingborg

Sofia Arvidsson (Foto: Conny Nilsson/onnesfoto.se)
Sofia Arvidsson (Foto: Conny Nilsson/onnesfoto.se)

Sofia Arvidsson vann säsongens andra 25000-dollars när hon segrade i svenskmötet i Helsingborg mot Malin Ulvefeldt med 6-7, 6-1, 6-2. Ett välkommet trendbrott som öppnar för diskussioner kring wild card till Båstad.

Att turneringarna på hemmaplan är viktiga för svensk tennis kan vi fastslå direkt. Spelare som Malin Ulvefeldt utanför topp 1000 och ungdomar som Julia Rosenqvist hade aldrig annars ens fått kvala till 25K-turneringar. Rankingen hade helt enkelt inte räckt till.

Framgång föder framgång brukar det sägas och just nu ser det väldigt ljust ut för svensk damtennis, som aldrig upplevt det stora tennisundret som på herrsidan. Eller ljust ut är kanske fel uttryck – det ser lovande ut. För vi lever i en verklighet där de ekonomiska resurserna inte är bra alls. Förbundets ekonomi tillåter inte några utsvävningar eller satsningar att tala om.

Nej, hoppet lär stå till privata intressenter som i första hand oftast vill gå in när ”produkten” är färdigproducerad och packad och klar. Där är vi inte än. Däremot finns det nu så mycket talang att det inte är orimligt att Sverige inom några år har flera spelare som kan hävda sig på WTA-touren. Om rätt förutsättningar ges.

Det borde kunna locka sponsorer, speciellt med vetskap om att centraleuropeiska WTA-spelare i många fall är megastjärnor och rankade som de största idrottsutövarna i sina hemländer. Att det finns ett latent intresse märker vi på SweTennis. Veckans artiklar från Helsingborg har blivit bland de mest lästa hittills.

Nåväl, jag ska försöka lista veckans händelser i den ordning jag rankar dem.

1. Malin Ulvefeldts succé

Hon säger själv att hon inte är lika överraskad och det är nog så. Men att som 1056-rankad gå till sin första 25K-final i karriären via kval, som 21-åring, är det en prestation utöver det vanliga. Det är häftigt. Vägen var heller inte enkel. Sju matcher sedan i söndags och alla utom en mot spelare som var betydligt bättre rankade (323-191-413-308-341).

Det sänder också en signal till alla på hemmaplan som Ulvefeldt mött och tränat mot. Ingenting är omöjligt, inte ens om du varit nere på en nivå där 9 av 10 förmodligen bestämt sig för att det fick vara nog och lagt av. Något vi sett otaliga gånger genom åren.

Nu blir det intressant att se hur Ulvefeldt tar det här vidare. Det krävs sponsorer för att få det gå ihop, ekonomiskt stöd som idag saknas. Ulvefeldt kliver upp 400 placeringar och hamnar nu kring 600-strecket, som i alla fall möjliggör att få kvala till 25:or framöver.

2. Nästa generation på väg

17-åringarna (födda 1998) Julia Rosenqvist och Ida Jarlskog tog sig in i huvudturningen och vann varsin match och fick känna att avståndet inte är så stort. Mycket viktiga erfarenheter! Ett år äldre Kajsa Rinaldo Persson, men ännu inte fyllt 18 (1997), vann också en match och har en 10K-titel i sommar dessutom. De här ska spela Lag-EM för Sverige i sommar.

19-åriga Jacqueline Cabaj Awad (1996) har också en titel i år. Vi ska heller inte glömma namn som Fanny Östlund med flera som också finns med. Rebecca Peterson är nu rutinerad i den här skaran, nu när hon fyller 20 i augusti.

Talanger har kommit och gått genom åren, men min känsla är att de är fler än tidigare just nu.

3. Sofia Arvidssons trendbrott

Att Sofia har kapacitet behöver nog ingen tvivla på, men vägen tillbaka är ofantligt lång och krävande. Den insikten har Sofia idag av hennes kommentarer att döma. För att komma tillbaka till WTA-touren krävs sådana här resultat regelbundet på den nivå hon hamnat på nu. Det är inte lätt. Sofia vet, som själv pratar om att inte skruva upp förväntningarna och ta en match i taget.

I februari vann hon också en ”25:a” i USA. Den följdes av sex turnering utan vinst i någon huvudturnering, åtta ynka rankingpoäng inspelade och fortsatt fall på rankingen. Sofia hade poäng att försvara från Kristinehamn ifjol och tar inget jättekliv på rankingen. Det blir fortsatt spel på den här nivån, poängen räcker inte för att ens ta en direktplats i 50- eller 100-turneringar.

Det leder oss in på frågan om vem som ska få wild card till Båstad. Sofia ligger säkert bra till, men då blir någon annan utan.

2012 vann Arvidsson 32 WTA-matcher. 2013 sjönk den siffran till 11. 2014 vann hon ingen match alls. Arvidssons trend har varit långvarig, men ändå belönades hon med ett wild card till Båstad förra året och gjorde ingen minnesvärd insats direkt. En som blev utan då var Susanne Celik, som gått i den andra riktningen.

Jag vet inte, men det gäller att tänka ett varv till. Ett wild card brukar också gå till en ung spelare. Rebecca Peterson fick sitt första wildcard till Båstad 2012, innan hon ens hunnit fylla 17. Ellen Allgurin debuterade 2009, som 15-åring.

Den aspekten ska man också ha i tankarna, om generationerna 1996-1998 ska få vänta ett tag till?

Vad tycker du? Vem var veckans höjdare i Helsingborg? Och den heta frågan – vem har gjort sig förtjänt av ett wild card till Båstad?

 

Senaste

ChatGPT

Leo Borg klättrar rejält på juniorrankingen

Måns Dahlberg, Leo Borg och Klara Milicevic är rankade på topp 100.

Peterson och Hennemann missar Fed Cup

Östlund och Lövqvist ersätter.

Vecka 5 | Här är de svenska inslagen i ITF-tävlingarna

Markus Eriksson föll i första omgången i challengern i Quimper

Krönika: Mikael Ymer är en vinnare och förebild

Ante Filip Tepic, tränare och skribent, om Ymers vecka i Melbourne.