Helgens artikel i DN (http://www.dn.se/sport/domen-over-tennisframtiden-totalt-morker/) har skapat en del rubriker och här låter SweTennis Magnus Ennerberg, tränare, kommentera artikeln och ge sin syn på det som artikeln handlade om och fokuserade på.
…
Som de flesta andra tennisfantaster så läste jag en artikel i DN kring statusen på svensk tennis. ”Totalt mörker” var rubriken, ett citat från Förbundskapten Fidde Rosengren när han fick chansen i riksmedia att delge sina tankar om svensk juniortennis. Vidare lyfter Fidde sin oro över saknaden av engagemang i svensk tennis och han ifrågasätter om tränare ens kan tänka sig att jobba på helgen utan betalt.
Sportchefen på SVTF, Johan Sjögren, fyller i med sin oro och att det är dags att fokusera på jobbet som görs i klubbarna i yngre år.
Den erfarne tennisjournalisten Jonas Arnesen lyfter fram artikeln på sin blogg där han även ställer frågan hur ”svensk tennis” ska svara upp på denna interna kritik.
Jag blev mycket nyfiken på vad Arnesen menar med svensk tennis i sitt inlägg? Vem är svensk tennis? Menar han att förbundet ska svara på kritiken undrade jag? Då både Sjögren och Rosengren jobbar på SVTF så kändes det märkligt att de skulle bemöta sin egna kritik. Jag messade Arnesen för att få klarhet i detta och fick svaret att ”…alla som berörs av kritiken….”
Då jag kände att jag blev berörd av DN-artikeln på flera plan så valde jag att skriva några funderingar som jag delar med mig av här, tack till Henrik på Swetennis som gav mig en plattform att lägga upp min text.
Saker som jag berörs av i artikeln:
De faktafel som dyker upp i artikeln bland annat, redan andra stycket i ingressen innehåller ett faktafel eftersom Sveriges F18-lag kvalificerade sig för EM-slutspel. I faktarutan läggs även juniorrankingen upp och de har valt att bland annat lägga upp Tennis Europe 16-rankingen som ett exempel, en ranking som för insatta inte har någon tyngd då spelare 15 och år och äldre spelar på junior-ITF nivå och det är väldigt oekonomiskt som svensk att lägga på pengar på TE16-tävlingar. I artikeln är även Rosengren citerad att vi missade slutspel i 12-års klassen, inte så konstigt då vi inte ens hade ett lag med i kvalet efter beslut från SVTF.
Jag berörs också av att när svensk tennis äntligen får chansen att synas i riksmedia så blir det med citatet ”Totalt mörker” och en bild på tre av Sveriges mest ambitiösa tennisjuniorer. Spelare som dag ut och dag in kämpar för att bli så bra som möjligt, deras familjer som gör enorma insatser tidsmässigt och ekonomiskt för att hjälpa sina barn nå sina drömmar samt tränare som med ett stort engagemang gör allt dom kan för att hjälpa dessa spelare nå nästa nivå. Att en svensk förbundskapten inte kan formulera sig på ett bättre sätt när han får chansen i dessa sammanhang är nedslående.
”Men vadårå, det är ju totalt mörker, Sverige är ju asdåliga” kanske någon tänker då, och det är möjligt att svensk tennis inte levererar resultatmässigt på varken junior eller seniornivå på det sätt som är önskvärt. Men att bara konstatera att allt är dåligt har sällan varit en produktiv väg framåt.
En sak som av vissa ses som ett stort problem i svensk tennis är avsaknaden av engagemang och det egna drivet från spelare och ledare. Dessa påståenden blir verkligen något som berör mig, först och främst för att det är svårt att förstå hur man kan göra sådana påståenden. Svensk tennis är enormt stort med hundratals klubbar utspridda över hela landet, en stor mängd tränare i olika åldrar och tusentals spelare. Det finns INGEN person som bestämt kan säga att det saknas engagemang i svensk tennis, för ingen människa har tid eller möjlighet att besöka alla dessa miljöer och få en korrekt bild.
Det man däremot KAN säga ur ett samhällsmässigt historiskt och psykologiskt perspektiv är att i alla tider så klagar man på ”dagens unga”. De är för lata, de är för ouppfostrade och det var minsann bättre förr. Så att falla in i den typen av resonemang är att gå i en historisk fälla som inte leder någonstans.
Det är rimligt att antaga att det är ett flertal faktorer som gör att svensk tennis ligger efter de bästa länderna i världen. En av de få saker som det finns statistik på är att svensk tränarutbildning är mycket kortare än de flesta länder med starkare spelare, något jag skrivit om tidigare på swetennis. Det innebär ju givetvis inte att jag tror att det är den ENDA anledningen. Flertalet anledningar påverkar ju spelarutbildningen, exempelvis:
- Familjens möjlighet att stötta och hjälpa till med logistik
- Tränarresurser, möjlighet att ha med sig tränare på tävlingar mm
- Ekonomi; spelarens, klubbens och förbundets
- Skolgång, möjlighet att få tid att träna
- Fysskolning, få rätt typ av fysisk träning utifrån spelarens ålder
- Matcher, ett system som möjliggör många matcher där man får möta spelare på sin nivå
- Sparringmöjligheter i den dagliga träningen med mera mera
I den del av svensk tennis som jag kommer i kontakt med är engagemanget imponerande, spelare och ledare man träffar på tävlingar gör det bästa dom kan för att bli bättre, tävlingsarrangörer som sliter långa dagar för att ge spelarna möjlighet att tävla, alla föräldrar som lägger tid och pengar för att hjälpa sina barn, före detta proffs som startar projekt, akademier och på andra sätt hjälper dagens ungdomar. Jag har haft möjligheten att besöka ett 15-tal länder i min roll som coach och att det i just Sverige skulle vara lägre engagemang på spelare och ledare är främmande för mig.
En sak som gör mig förbryllad kring dessa bitar är den distansering och nästan skadeglädje som dyker upp i kommentarer kring svensk tennis. Om vi skulle bredda tänket kring vilka svensk tennis är kanske vi skulle får en annan jargong och attityd vilket kanske skulle vara mer produktivt? Vi är alla en del av svensk tennis, oavsett om du är spelare, ledare, förälder, publik, osv, och det är vi tillsammans som skapar den miljö vi vill ha.
En sak jag tror svensk tennis skulle kunna göra bättre är att gemensamt jobba fram en tydlighet i rollfördelning. Vems ansvar är det att få fram bra elitspelare? Vilka krav ska ligga på en klubb och dess verksamhet? Vad måste en förälder vara beredd att betala för att få adekvat tennisutbildning? Vad ska förbundets roll vara i en spelarutbildning? Då det ofta återkopplas till att det är i klubben jobbet ska göras borde kanske resurser och förbundets upplägg vara riktat mot att hjälpa klubbarna så att det är möjligt att i klubben göra en internationellt konkurrenskraftig spelarutbildning? Då det finns så mycket engagemang i svensk tennis tror jag på att vi kan lyfta oss rejält, förutsatt att vi gemensamt skapar en tydlighet i svensk tennis där alla finner sin roll.
Jag avslutar min text med att citera artikeln från DN där Stefan Edberg, en av många positiva krafter i svensk tennis, delar med sig av sitt tankesätt, ett tankesätt som skulle vara bra om fler hade…
”Utan att ha alltför mycket inblick i det hela, så har vi en bit kvar förstår jag. Men man måste börja i någon ände och det måste komma underifrån från klubbarna och den vägen. Jag försöker hjälpa till på mitt sätt.”
Magnus Ennerberg
tränare
Tack Magnus !
Det är så otroligt viktigt att ledare och tränare på din nivå, tydligt tar ställning i denna typer av diskussioner. Redan har ett antal yngre juniorer läst artikeln i DN, och frågat om det är någon idé att fortsätta satsningen ?
Bara detta är ju stor skandal, att förbundsanställda får våra spelare att börja tvivla på sina högt satta mål !
Fortsätt nu och driv frågorna nu när mycket är uppe vid ytan. Någon ny verksamhetsplan för de kommande åren får absolut inte sättas, med ledande personer vid rodret som inte tror på en ljusare framtid.
Klok saklig Magnus Ennerberg! Kom ihåg Det är i klubbarna morgondagens stjärnor föds !
Magnus. Du vet verkligen vad du skriver. Du är en frontfigur för Svensk tennis, har sett dig jobba med ditt otroliga engagemang. Du är fantastisk, försöker gå i dina spår, du är en inspiratör för oss alla. Mvh Anders Rosen.
Bra Magnus. Rollfördelning som du tar upp tror jag är livsviktigt att tydligare måla upp för att möta modern elittennis 2016. Vad är klubbens roll? När år 2016 tar akademier över ansvar och upplägg för en elitsatsande junior ? Hur fördelas finansiering av elitsatsande junior mellan akademi/klubb/SvTF.
Tyvärr tror jag ytterligare 1 faktafel i artikeln från Fidde ligger mycket långt bort i tiden att lösas. Det handlar om antalet återrunt tennisbanor per tennisutövare. Kanske är antalet tennisbanor något fler än nånsin som Fidde skriver, men antalet tennisutövare har ökat enormt (speciellt efterfrågan bland motionärer) och det är med få undantag omöjligt Fidde!, att spontanspela tennis för elitsatsande juniorer i storstäder 1 sept – 30 april när innesäsong råder pga vårt klimat. Jämför t.ex. Kroatien, Serbien, Portugal, Bulgarien, Argentina, Brasilien m.fl. där man kan lira ute nästan året runt. Dessa länder hade mkt få utövare under 80- och 90-talet på Sveriges storhetstid. Konkurrenssituationen från nya hungriga tennisländer är en helt annan idag. Det krävs enormt mkt mer träning redan från 10 års ålder idag, och för att repetera Ennerbergs tes om rollfördelning så är det absolut viktigaste att ändra rollfördelning för VEM SOM BETALAR FÖR INFRASTRUKTUREN FÖR TENNISANLÄGGNINGAR I SVERIGE. Där finns svaret att finna hur det är möjligt att Sverige (exkl Ymer 2016) kan misslyckas så kapitalt med att få fram topp 200 rankade spelare framför allt inom Svensk herrtennis med tanke på hur det såg ut 1975 till slutet 90-tal. Vilka privata pengar tapetserar svenska fotbollsplaner med modernt konstgräs? Vilka privata pengar bygger Ishallar och Bandyhallar? Vilka privata pengar bygger Basket-, Handbolls- och Simhallar?
Tennis är mestadels en inomhussport i Sverige pga klimatet, så det måste göras möjligt att spontanspela inomhus för barn och ungdomar. Vår tennisomvärld är förbytt och konkurrensen är mördande. Det måste ske ett totalt skifte där det är lika naturligt för stat och kommun att bygga tennishallar och tennisarenor, som det är att bygga hallar och arenor för ovan listade sporter.
SvTF borde omdelbart lägga resurser på kartlägga stat och kommuners diskriminering av tennis. Pga nästan varje hall i storstadsregioner är privat finansierad så blir det orimligt dyrt för en elitsatsande junior att betala för träningen, varför tennis inte når en stor del av alla barn och ungdomar.
Rollfördelning måste rättas till för varje ny tennisbana som byggs i Sverige.
Vilka framsteg har svensk tennis tagit de fem senaste åren? Ställ den frågan istället. Det känns mest som om svensk tennis står och stampar på samma fläck och har gjort så i många år nu. Många har synpunkter och säger sig veta vad som är fel men ingenting verkar göras för att det ska bli bättre. Ser att skribenten skyller på att tennis är på väg att bli en inomhussport. Var den inte det också under 70 och 80-talet under Sveriges storhetstid? Med några få undantag spelade Sverige sina avgörande Davis Cup-matcher inomhus. Kan inte minnas någon svensk DC-seger som tagits på gruset i Båstad. Så att skylla på det är att att det väl enkelt för sig.
Tack för ett mycket bra inlägg i debatten Magnus – som alltid väl genomtänkt och klokt. Instämmer helt med dina tankar och hoppas att svensk tennis med GS Christer Sjöö vid rodret är på väg mot en ljus framtid.
Man måste titta framåt men historielöshet är aldrig bra.
Tennis är en utomhussport men vi har effektivt motarbetat det under många år. Det svenska DC-laget var fruktat och näranog oslagbart på grus under 80-talet. Vi lade tom in grus inomhus i två finaler för att öka segerchanserna…
Varför var den generationen så bra på grus? Jo, självklart därför att grusspelet var det dominerande normaltillståndet för många i unga år. Vintertid fanns dåligt med bantider då hallboomen inte exploderat än och istället kompletterade man med en vinteridrott. Sen tig man igen det under utesäsongen och spelade massor. Idag utnyttjar vi resurserna dåligt. I stora delar av landet kan man spela utomhus 15/4-1/10. Det är nästan halva året och under 10 veckor saknas en störande skolgång – men hur ser det ut på våra uteanläggningar? Förvånansvärt tomt på många håll!
Så Jonas, var inte så upprörd att det inte finns speltid på vintern – fundera istället på hur vi skall locka tillbaka ungarna till grusbanorna – de som bidrog till att få fram ”tennisundret”!
Helt rätt. Hur många juniorer spelar spontan tränings matcher utomhus idag?
Well said, Magnus! If I’m to add my 2 cents in it, I’d say that kids in Sweden are not more spoiled than anywhere else, but they seem to discover their motivation later than before. Cognitive ability to concentrate on a specific task long enough to excel in it has been shifted in ages. Say, an 8 year old nowdays has a concentration span of a 5yo. By the time kids develop their ”intrinsic motivation” to persue any specific goal, the train has already left the platform. Solution could lie in adapting tournament system to accomodate late-bloomers: more ABC classes in later ages and more pool-spel as well. Third set super tie-break and start at 2-2 would help not to stretch the host’s resources.