Patrik Rosenholm har kvar chansen att nå huvudturneringen i Stockholm Open, men för Carl Söderlund tog kvalet snabbt slut.
Kvalet i Kungliga tennishallen inleddes med en skräll. Jürgen Zopp besegrade nämligen 29-rankade Sam Querrey med 6-3, 6-3. Den idag 237-rankade estländaren känner förmodligen som Rosenholm inför kvalfinalen på söndagen – här finns en bra chans att kvala in.
Rosenholm brukar spela bra på hemmaplan och gjorde det igen i sin första match mot 215-rankade Tristan Lamasine. Rosenholm vann efter 6-4, 6-3.
Carl Söderlund mötte en lite för stark spelare med ett högre tempo i kroppen. Pavlasek vann efter 6-3, 6-2.
Rosenholm borde vara med i DC-diskussionen
Om det finns någon spelare som hamnat i ett fack så är det Patrik Rosenholm och här vill jag tillåta mig själv att göra en utläggning, utanför den rena nyhetsrapporteringen.
Som vanligt var det diskussioner om det var rätt spelare som fick wild card till kvalet. Sen Robin Söderling spelade sin sista match 2011 är det väldigt få svenska spelare som hållit en någorlunda jämn och bra nivå och som faktiskt kunnat utmana bättre spelare på allvar när det handlar om ATP- och Challengerturneringar på hemmaplan. En som gjort det, och under långa perioder hållit sig kring 400-500 på rankingen och 350 som bäst, är Rosenholm.
Jag påstår inte att Rosenholm inte fått chansen, det har han fått ett par gånger. Däremot är det samma diskussioner som hörs: det finns spelare med bättre högstanivå och det finns alltid spelare som anses yngre och mer lovande.
Rosenholm, vill jag hävda, har hamnat i ett fack som gör att han aldrig blir aktuell för tex Davis Cup. Just det – det finns alltid någon som är mer lovande, i rätt ålder, som har en högre högstanivå (om än aldrig bevisat mer än på träning) osv. Så tänk om resultaten fick tala – vad hade hänt och händer då? Kan Rosenholm konkurrera om en DC-plats på lika villkor?