Har tennisförbundet kastat pengarna i sjön och vad har elitsatsningarna egentligen lett till? Under året ska en ny verksamhetsplan tas fram och då lär en och annan kritisk synpunkt dyka upp.
Just frågan om elitsatsningarna tycks vara ett känsligt ämne. ”Ni borde granska det här” är nog det mest frekventa tips vi får när vi är ute på tävlingar och även en del tipsmail handlar om ämnet. Man kan också fråga sig hur högt det är i tak eftersom i stort sett ingen vill låta sig intervjuas med hänvisning till att man själva är rädda att drabbas. Så vi får själva göra ett försök, som utomstående betraktare.
Till att börja med kan vi titta på vad ATP-rankingen (se diagram längst ned) visar och vilken riktning vi är på väg mot. Det är i högsta grad aktuellt när vi har pågående futuretävlingar på hemmaplan och därför blir det mer fokus på herrarna i den här texten.
Har spetsen blivit bättre och har vi fler spelare på futurenivå än tidigare?
Fler futures – större bredd?
Man kan bara spekulera i hur det sett ut om tävlingsutbudet varit mindre i Sverige, men antalet spelare som kontinuerligt krigar på futuretävlingar och med kapacitet att nå minst kvartsfinal har inte blivit fler. Det finns inget likhetstecken mellan större tävlingsutbud och bättre bredd. Det syns tydligt inte minst i kvalen till tävlingar, som sällan är fulla. Varför?
Prioriteringar – har förbundet råd med två förbundskaptener?
Här är det ju också en fråga vilka arbetsuppgifter man ger ”Fidde” Rosengren och Lars-Anders Wahlgren. Det kostar en hel del att resa till exempelvis Australien och Sydamerika och dessa kostnader blir stora för ett fattigt förbund. Hur mycket är det värt? I något fall har det till och med varit utan spelare. Generellt har det varit en del dyra tävlingsresor som kommit få spelare till del.
Vilka kriterier gäller?
I och med att förbundet gått in och betalt en hel del av Elias Ymer tränarkostnader genom att låta ”Fidde” Rosengren resa med honom, så måste frågan ställas vilka kriterier det är som gäller? Just nu pågår en oerhört smal elitsatsning. Vem får hjälp, vem får det inte? Johanna Larsson som exempel, borde inte förbundet i jämställdhetens namn gå in och ta en del av tränarkostnaderna där också?
Det är frågor som kan uppstå om tydligheten inte är klar nog och ett förbund kan inte agera godtyckligt.
Antal svenska spelare på ATP-rankingen
Blått=minst en rankingpoäng
Grönt=spelare på topp 600
Orange=spelare på topp 200
[wp_charts title=”linechart” type=”line” align=”alignleft” width=”90%” margin=”5px 20px” datasets=”45,43,41,38,35,30,33,27,29,28,24,29,32,30,25,27,27 next 22,19,20,15,16,13,12,8,7,7,7,8,3,2,5,4,3 next 9,8,8,7,6,5,5,3,3,1,1,1,0,0,0,1,1″ labels=”2000,2001,2002,2003,2004,2005,2006,2007,2008,2009,2010,2011,2012,2013,2014,2015,2016″ scaleoverride=”true” scalesteps=”5″ scalestepwidth=”10″ scalestartvalue=”0″]