Efter Davis Cup och Challengern i Jönköping är det nu vardag igen för de svenska spelarna. Vardag betyder i många fall spel på futuretouren eller träning på egen hand tillsammans med sin tränare.
Med en titt i backspegeln kan vi nu konstatera att det finns hopp och ljusglimtar.
– Det är många som tvivlar på svensk tennis. Men vi har kompetens och det visade vi under challengern i Jönköping, men vi måste vara mer konsekventa och få ihop det vecka ut och vecka in. Att högstanivån finns där vet alla spelare om. Det finns många spelare där ute som kanske är mellan 800 och 1000 på rankingen och kan spela fantastisk tennis, men som bara hittar det i enstaka matcher. Då blir inte rankingen bättre. Det är där utmaningen är, att höja lägstanivån, säger Isak Arvidsson.
Under veckan i Jönköping var det många på läktarna som pratade om miljön, att då och då få träna tillsammans. Vi kan genom åren nämna platser som Växjö och Kungliga tennishallen och vilka möjligheter detta gav spelarna på sin tid.
Isak Arvidsson spelade några riktigt tuffa futuretävlingar i USA i januari, utan att få med sig speciellt många rankingpoäng och var i februari i Frankrike ihopp om att komma in i Challengerkvalen.
– Jag och ”Fidde” (Rosengren) pratade om det häromdagen. Jag satte nog grunden redan i Frankrike. Jag tränade med bra spelare där även om det var surt att jag inte kom in. Sedan hade vi bra träningar i Växjö inför Davis Cup. Jag har haft bra träningar med Markus Eriksson och Daniel Windahl, menar Isak.
Förbundet saknar alltjämt huvudsponsor och har begränsade resurser. Hur ser det ut för er spelare?
– Vi får reseersättning på förbundsresor och hjälp med läger. Det är så det ser ut. Förbundet gör allt vad de kan och det uppskattar vi spelare.
Hur finansierar du din satsning?
– Det är svintufft. Jag lever på sponsorer och Fair Play hjälper mig väldigt mycket. Jag spelar en del ligaspel i Tyskland. Snälla föräldrar som hjälper mig. Och så förbundet som hjälper till med vissa läger och resor. Man måste verkligen tänka till men än så länge går det ihop.
Var har du din bas idag?
– Jag tränar i Båstad med Henrik Holm och Jonas Svensson och spelar för Fair Play TK.
Vill spela Challengers
För en spelare gäller det också att inte bli fast på futuretouren. Isak Arvidsson har som bäst varit rankad 489 i singel, idag 658. Segern mot Dustin Brown var också den första i en Challengerturnering. Med den här rankingen är det svårt att vet om man kommer in eller inte i ett kval och då blir det en chansning att resa till en tävling och försöka signa in på på plats.
– Jag var i Frankrike och försökte signa in i kvalet men var två ifrån. Det visar hur svårt det är. Det brukar vara lite lättare framåt sommaren och då ska jag försöka växla lite mellan challengers och futures, berättar Arvidsson.
Möjligen ger challengertiteln i dubbel ihop med Fred Simonsson större chanser att komma in. Om än inte i singel, så kanske de kan hoppas att få wild card till dubbelturneringarna. Det är väldigt tufft att slå sig in i dubbel på Challengernivå. Väl där är det väldigt tuffa villkor och svårt att klara sig ekonomiskt med små prissummor.
Tufft är det också i futuretävlingarna. Från, låt oss säga, kvartsfinalerna och framåt är det ofta väldigt jämnt mellan spelarna. Det är många spelare som vill uppåt och konkurrensen är knivskarp.
En del lovande spelare har ofta också bra uppbackning redan i tidiga år med sponsorer och annat. Hur många på futuretouren har till exempel coachen med på tävlingarna?
– De toppseedade har oftast det, men generellt har spelarna på futuretouren inte det. Det är inte mycket pengar vi tjänar där och mer utgifter än intäkter, berättar Isak.
Var en late bloomer
Isak Arvidsson är ju också unik på sitt sätt. Han var nämligen inte bland de främsta bland grabbarna födda 1992 som junior. Som 15-åring var han inte topp 20 och som 18-åring oftast utanför topp 10. Det finns alltså flera vägar att gå än att tidigt sorteras ut som lovande eller mindre lovande.
– Efter gymnasiet jobbade jag som tennistränare och spelade samtidigt. Det var då jag vann min futuretitel. Även fast jag jobbade så visade att jag hade en hög högstanivå. Men det är klart att det kan vara en fördel om man är 16, men samtidigt var jag inte redo då. Jag var en ”late bloomer”, säger Isak Arvidsson.