Det har nu gått två dagar sedan han vann franska öppna och jag har haft väldigt svårt att lägga ord på det hela. Jag har inte riktigt kunnat skriva något för att jag är kluven i vad jag borde skriva. Jag tror att jag sedan 2011 där, verkligen väntat på den här dagen. Djokovic är en av de som jag idoliserar mest, en av de som jag stöttar mest och en av de jag följer mest. Varför kan jag då inte skriva något?
Jag tror att en faktor ligger i att den här turneringen verkligen inte blev något annat än ett magplask. Skador förstörde det som på förhand skulle bli en fantastiskt semifinal och Federers besked att han inte skulle ställa upp gjorde det hela mindre intressant. Helt plötsligt fanns det bara två kvar som man visste kunde gå långt och försöka utmana Djokovic och de möttes på andra sidan lottningen. Regnet tänker jag inte ens nämna längre.
En annan faktor ligger nog i att det faktiskt inte var något motstånd för Djokovic förs fram tills finalen. På pappret var det här nog en av de enklaste lottningarna och så blev det också i praktiken. Detta tar ingenting från hans prestation men samtidigt får det en att känna som att detta var klart redan innan turneringen och på så vis ger det inte samma euforiska känsla. Det hade absolut känts bättre att skriva om detta om fallet hade varit att Nadal och Federer var med, för det är väl ändå så ensidig sporten har blivit nu? Vi behöver de tre största för att ens tycka det är kul och intressant i dom stora turneringarna?
Jag kom i alla fall fram till en vinkel till slut och det är att jakten har börjat. Nu har Djokovic vunnit allt (förutom OS), tagit 12 Grand Slam-titlar och är den första på hur många år som helst som tagit fyra raka Grand Slams. Det är fem kvar upp till Federers rekord och chansen till att han lyckas ta hem de två resterande turneringarna, och även OS, känns som väldigt stor. Större har den nog aldrig varit för någon. För i den här tiden, när sporten är så ensidig, har Djokovic nu chansen att bli den störste genom alla tider och den jakten anser jag kommer vara en fantastisk resa och något som vi kommer få vänta länge på att följa igen.