SweTennis har mött Frederik Løchte Nielsen. Dansken berättar om sitt tennisliv på challengertouren och hur det är att bli serverad bollar av 80-åriga bollkallar. Dessutom reder vi ut vad han egentligen heter, hur han ser på livet efter karriären, ekonomiska förhållanden och vad han gör vid sidan av tennisen.
Först måste vi reda ut om du heter Nielsen, Løchte eller Løchte Nielsen? Och hur Løchte kom in i bilden?
– Jag heter Frederik Løchte Nielsen. Jag har alltid använt Frederik Nielsen internationellt, då det är väldigt simpelt och då jag kan se risken med att använda Løchte internationellt (se bara på din fråga). Men eftersom det är många Nielsener i Danmark, använder folk mer Løchte, eftersom det är lättare att känna igen, antar jag. Vid något tillfälle har människor internationellt börjat plocka upp Løchte. Det spelar inte någon roll för mig, skrattar alltså Frederik Løchte Nielsen.
Kan du beskriva livet på challengertouren? Hur lyxigt/jobbigt är det?
– Det finns många aspekter i den här frågan. Materialiskt är det inte det mest fantastiska. Vi bor och reser under mediokra förhållanden. Anläggningarna och banorna är sällan något speciellt, och det finns sällan särskilt många åskådare. Spelare försöker ofta resa så billigt som möjligt. Logistiskmässigt kan det kan vara svårt att resa. Det finns en stor skillnad från för ATP-touren.
– Ett annat sätt att se på det är att detta är vad jag helst jag vill göra med mitt liv. Jag har förmånen att tillbringa mitt liv på det jag mest av allt vill. Jag anser att det är en enorm lyx. Och eftersom jag är här av fri vilja så kan jag inte tänka mig ett bättre sätt att leva mitt liv på, så det är naturligtvis inte svårt alls – tvärtom! Det skulle vara ännu svårare att inte spela längre. Jag förstår att frågan kommer när det uppenbarligen är en stor kontrast till ATP-touren, men det är absolut inte något jag tänker på. Jag tycker bara det är bra att få tillbringa mitt liv inom världens trevligaste sport.
Vad är det värsta du upplevt på challengertouren?
– Nu har jag spelat en stor del på futuretouren, så det finns inte mycket på challengertouren som chockerar, skrattar han.
-Jag tenderar också att välja platser som är ganska solida. Det kan fortfarande hända att du kan hitta spelare som beter sig eländigt och domare som inte tar ansvar för situationen. Det kan ge många cirkusliknande situationer. Jag kan inte tänka något specifikt exempel just nu och väljer istället att betona ett lite mer ofta förekommande exempel. Det måste finnas bollpojkar och flickor på futuretouren och ibland kan det råda brist på det. Med tre bollkallar utan utbildning kan det bli lite dålig rytm på banan. I USA går barnen i skolan vid middagstid men lokalbefolkningen är fantastiska med att ställa upp. Detta innebär ofta att det är mycket gamla människor som är bollkallar – ända upp till 80-åringar. Det kan kännas lite bisarrt att de måste springa och plocka upp bollar och hålla våra handdukar.
Går det runt ekonomiskt att spela på challengertouren?
– Återigen, en svår fråga att svara på. Ja, naturligtvis gör det men det beror på hur du tänker. Det är mycket svårt att lägga pengar åt sidan och spara för framtiden. Det mesta av de pengar jag tjänar använder jag för att investera i min tennis. Desto mer pengar jag tjänar desto mer kan jag investera i min tennis. Tjänar jag mindre så måste jag hitta sätt att spara på, och kan inte göra saker särskilt noggrant. Allt beror egentligen på vem du är och hur mycket hjälp du annars skulle få.
Hur mycket av pengarna du vann på Wimbledontiteln har du lagt för att kunna finansiera spelet på challengertouren?
– Jag har inte använt Wimbledonpengar för challengertouren. Jag har investerat dem i min tennis och min mänskliga utveckling och just nu spelar jag på challengertouren. Det året var förstås det jag tjänade mest pengar, men det året och efterföljande år var också det då jag spenderade mest pengar på min tennis. Det finns många kostnader för en tennisspelare.
Vad är personliga mål när det gäller singelspelet?
– Min personliga mål är att njuta av min tennis och tävla med sinnesfrid. Gör jag det, har jag gett mig själv de bästa verktygen för att spela så bra tennis som möjligt, och sedan kommer resultaten när de kommer. De är jag inte herre över så de kan jag inte styra så de är mindre intressant för mig just nu. Med min ranking kan jag inte räkna med att spela ATP-turneringar, varken i singel eller dubbel så jag kommer att få hålla till på future och challengertouren. Jag försöker hålla mig på hardcourt och lägga in lite fler dubbelturneringar då jag inte har så mycket att försvara fram till Paris och Wimbledon för de vill jag gärna spela.
Hur många år har du kvar på touren?
– Det kan jag inte svara dig på. Det närmar sig sitt slut, men när det är, det kan jag inte säga. Jag är tennisspelare just nu, och det är så det ser ut för mig. Vad som kommer efteråt, det kommer när det kommer.
Vad gör du vid sidan av tennisen, några intressen?
– Jag sätter stort värde i de människor jag möter genom tennisen och jag gillar att tillbringa tid med dem på olika turneringar. Utöver det har jag likt många andra stort intresse för filmer, serier, sport och musik som jag tillbringar mycket tid åt. Jag har inget stort intresse för att se saker bara för att se dem, men om det finns något jag måste se, så ser jag dem förstås. Jag gillar städer med puls, atmosfär och bra restauranger. Jag uppskattar också olika typer av snabbmat när jag ger mig själv tillåtelse. Det är i allmänhet aldrig ett problem för mig att få tiden att gå – jag är aldrig uttråkad!
Har du några tankar vad du vill göra efter karriären redan nu, är det något som oroar?
– Jag vet inte ännu vad som kommer att hända, men det oroar mig inte. Jag är säker på att jag hittar något som jag tycker är spännande. Men det finns så många osäkra faktorer. Jag har en amerikansk flickvän och vet inte om jag kommer att bosätta mig här, där eller på en tredje plats. Jag finner stor glädje i tennisen, och kan mycket väl tänka mig att jag kommer att vara i sporten som coach. Jag skulle vilja utforska den delen av sporten också. Men det kan komma att ändras. Kanske jag skulle hellre vilja stanna i Danmark, än att arbeta med tennis och jag kanske blir trött av sporten. Vem vet – det finns en ocean av möjligheter, det är bara spännande, ler den mycket sympatiske dansken.
Fotnot: Varför inte den mycket skicklige dubbelspelaren och Wimbledonmästaren Frederik Løchte Nielsen satsar på dubbel kommer det svar på senare här på SweTennis: ”Jag kan inte förstå att det kan vara så svårt att förstå att jag gör de val jag gör”, skrattar han för att i nästa andetag säga:
”Nä, jag förstår att de flesta inte kan relatera till mitt val”