Xavier Malisse om livet på ATP-touren – som spelare och som coach

Sin beundran för Roger Federer, hur sex raka finalförluster sätter sig i huvudet, varför han själv aldrig nådde sin fulla potential och hur coachlivet i princip mest handlar om att dricka och äta. Om man inte har med pappa Tomic att göra. SweTennis möter Xavier Malisse.

Många elitidrottare får problem när karriären är avslutad. Xavier Malisse var medveten om detta och bestämde sig tidigt för att fortsätta på touren som tränare.

– När jag slutade var jag rädd för att bara sitta hemma och inte göra något.

Han startade med att resa med landsmannen Reuben Bemelmans tämligen omgående.

– Men det var inte rätt beslut och jag kanske inte var rätt man heller.

Du sa för några månader sedan att det enda du gör som coach är att äta och dricka, är det så?

– Det är sant. Jag har ju tränat en del killar. Ibland står du på banan och slår med dom, men mest kollar du när de tränar och ser att allt är ok. Men det tar energi. Så på kvällen, ja du vet haha. Jag måste fortfarande tappa några kilo men jag har redan tappat några.

Just coach var hans roll senaste gången han besökte Stockholm, bara för fem månader sedan då Swetennis var först med att berätta att han reste med Bernard Tomic under några veckor.

– Jag kom hit förra året med Tomic. Men det var ja haha…

Ja, hur var det att jobba med John (Bernads pappa)?

– För att vara ärlig, så vet John väldigt mycket om tennis och är en bra person, men allt handlar om tennis 24 timmar om dygnet. Ibland behöver man gå hem och…

Äta och dricka?

– Precis, och inte prata om tennis. Du har din tid när du går till anläggningen, du tränar och du stretchar. Men när du kommer tillbaka till hotellet måste du relaxa och ge killen lite utrymme. Tennis vet John mycket om och han har många bra tankar om tennisen.

Bernard Tomic (Foto: Steven Pisano - https://www.flickr.com/photos/stevenpisano/ - CC BY-SA 2.0)
Bernard Tomic (Foto: Steven Pisano – https://www.flickr.com/photos/stevenpisano/ – CC BY-SA 2.0)

Men Malisse som är något av en livsnjutare är inte intresserad av för mycket tennis och var så inte heller under sin karriär.

– När jag och Tomic kom till hotellet så handlade det bara om tennis. Det tog aldrig slut, det var tre timmar tennis direkt in i dina öron. Under min karriär så brukade jag göra som så att när jag gjort mitt med tennisen och kom tillbaka till hotellet för att äta sa jag till mina kompisar att nu pratar vi ingen tennis eller taktik. Nu har vi ett normalt liv.

Uppskattar uppvisningsmatcher

Att åka runt och spela uppvisningstennis med det äldre gardet är något som till synes passar Malisse ypperligt.

– Det här är perfekt för mig. Jag älskar det här livet. Du spelar tennis, du ger publiken en show, du pratar med folk, du försöker att vinna. Det är en bra mix. Du träffar sponsorer. Det är ingen press. Du tar en drink, du äter något, du spelar tennis och du skrattar. Det är kul.

Coachrollen tänker han dock inte ge upp.

– Jag väntar på att rätt person frågar mig, men nu ska jag göra 8-12 veckor med Nils Desein för att hjälpa honom, men inte heltid som med Bemelmans. Jag gör några veckor innan Franska Öppna och är med under Franska Öppna. Jag spelar ju uppvisningsturneringar också. Det känns som att det kan bli en bra mix, spela lite och coacha lite för jag gillar att coacha.

Franska Öppna speciellt

Just Franska Öppna är något väldigt speciellt för belgarna.

– För oss är det bättre att spela på Roland Garros än Davis Cup. På Davis Cup kommer det aldrig så mycket folk. När vi åker till Franska Öppna så man måste sätta sig vid banan två timmar innan för att få plats så för oss belgare är det fantastiskt att spela på Roland Garros. Det var som att spela i Belgien.

Franska Öppna är också något speciellt för just Xavier Malisse som har en titel där. Tillsammans med Olivier Rochus tog han hem dubbeltiteln år 2004.

– Det är definitivt höjdpunkten. Framförallt eftersom att titeln kom med Olivier.

Trots att Malisse kommer från den flamländska delen av Belgien och Rochus från den franska i ett land där den ekvationen inte är helt problemfri.

– Jag och Olivier reste till Japan ihop när vi var 12 år och spelade junior-VM så för oss var det oerhört trevligt och speciellt. När vi vann Franska Öppna ihop så var alla landsmän plötsligt belgare (skratt).

Under Kim Clijsters och Justine Henin-eran var det alltså två andra belgare som fixade Franska Öppna-titeln.

– Av en slump så var det massor av belgare på finalen. Under denna tid så var Clijsters och Henin nästan alltid i damfinalen och herrdubbelfinalen spelades direkt efter den vilket gjorde att det var många belgare som hade biljetter. Men ingen av dem tog sig till final och damfinalen var över på 50 minuter eftersom det blev 6-1 6-2 eller något sådant, minns Malisse och fortsätter:

– Vi mötte Santoro och Llodra så det var Frankrike mot Be lgien. Det var speciellt. Att ha känt Oliver så länge och få vinna ihop 12-13 år senare det var fantastiskt. Det var faktiskt en väldigt bra final. Vi hade lite tur i andra set men det var härligt.

Nådde 19:e plats i världen

I singel nådde Malisse som bäst 19:e plats på världsrankingen där tre titlar och en Wimbledonsemifinal var de stora höjdpunkterna.

– Visst var det höjdpunkterna. Fjärde omgången i US Open mot Andre Agassi en annan, en femsetare på Arthur Ashe-stadion. Grand Slam-matcherna är de som man har de bästa minnena ifrån eftersom det är den absolut högsta nivån.

Xavier Malisse (Foto: Tatiana - https://www.flickr.com/photos/kulitat/ - CC BY-SA 2.0)
Xavier Malisse (Foto: Tatiana – https://www.flickr.com/photos/kulitat/ – CC BY-SA 2.0)

Oförglömlig är även den första ATP-titeln. Detta då Malisse fick leva med och höra om finalspöket en lång tid.

– Att vinna första ATP-titeln var ett väldigt stort ögonblick för mig. Jag hade förlorat sex raka finaler varav fem av dem i skiljeset, så jag började ju att fundera på om jag kunde vinna. Det var väldigt speciellt för mig.

När började du fundera på om du inte kunde vinna?

– Efter tre förluster var det inget eftersom jag inte borde vunnit de matcherna på papperet, men sedan mötte jag Volandri och den borde jag vunnit. Det var även en final i Adelaide där jag fick skadebekymmer vilket gjorde att jag inte kunde röra mig. Det var mot Florent Serra så det var en god chans att vinna en titel, men är du skadad och inte kan röra dig är det tufft. Det var de två finaler jag borde vunnit, men det var inte mycket att göra åt.

Så Julien Benneteau ska fråga dig hur man slutligen vinner en final?

– Ja, han har förlorat en del finaler va?

Tio raka tror jag det är…

– Oj, det är tufft. Väldigt tufft. För mig var det väldigt tufft efter sex förluster så jag kan förstå hur han känner sig.

Du har säkert fått frågan förr, men många tycker att du kunde nått lite högre än vad du gjorde, finns det någon tid där du kände att du kunde utnyttjat den bättre?

– Jag förstår vad du menar och har fått höra det. I början av karriären visste jag att min tennis var tillräckligt bra men jag var såhär hela tiden, säger han och gestikulerar mot huvudet.

– Men det fanns en tid när jag var 26-27 år. Jag jobbade väldigt hårt. Jag började förstå att jag var tvungen att träna hårdare och i november/december det året tränade jag väldigt väldigt hårt. I början av det året slog jag Nadal i Chennai och vann dubbel i Chennai. Några veckor senare vann jag singel och dubbel i Delray Beach. Jag var 25:a i världen och de kommande sex månaderna hade jag inga poäng att försvara. Fysiskt var jag bättre än någonsin och så blev jag skadad. Visst kunde jag gjort det bättre i början av min karriär, men här var jag 26 år och väldigt stark mentalt och fysiskt.

Vad hände?

– Jag spelade bra och var i kvartsfinal i Memphis och ledde med 1-0 i set då jag skadade mig och just då kände jag att jag kunde bli en topp 15-spelare. Till och med topp-10. Jag slog många bra spelare, jag slog Nadal, Blake och Santoro. Allt kändes bra men skador är tuffa. Det var när jag skulle slå en backhand som jag skadade mig. Det var tufft.

– Det är för mig en period i livet som jag önskar att jag fått vara skadefri för jag kände att jag kunde bli topp-10. Jag trodde på det också för jag gjorde det hårda jobbet och mitt huvud var bra.

Till skillnad mot tidigare i karriären eller vad då?

– När jag nådde Wimbledonsemifinal gjorde jag inte så mycket mer det året utan relaxade på sätt och vis och tänkte att året var bra i vilket fall. Men när jag var 26 så kändes det kanske inte som min sista chans men jag kände att jag kunde nått min fulla potential. Men när du blir skadad ett år och måste börja om när du är 28 så är det tufft att börja om.

Du slutade karriären nyligen, var det ett tufft beslut?

– Det var tufft och det var inte så tufft. Det var inte så tufft för att jag var tom. Jag spelade hela sommaren och hade inte samma vilja att vinna som jag hade förut. Jag kände att det var färdigt för mig. När du slutar så är det lätt att tänka att du saknar det, men det var rätt tid.

Finns det några spelare du gärna ser spela idag?

– Federer älskar jag att se. Jag har alltid gillat honom även när jag mötte honom var det fantastiskt emellanåt. Han var tuffast att spela emot. Ibland tittar jag på Monfils och Tsonga. Djokovic är jag inget stort fan av. Det är samma spel hela tiden, men Federer… Man visste aldrig vad det kom för slag och så är det fortfarande. Jag tittar inte på så mycket tennis. När det är Grand Slam tittar jag lite, men inte annars.

Roger Federer (Foto: Marianne Bevis - https://www.flickr.com/photos/mariannebevis/ - CC BY-SA 2.0)
Roger Federer (Foto: Marianne Bevis – https://www.flickr.com/photos/mariannebevis/ – CC BY-SA 2.0)

Var det jobbigt att möta Federer i och med att du beundrade honom så?

– Oftast slår du inte honom ändå. Jag har spelat bra matcher mot honom. Ibland så känner man att nu spelar jag bra så nu har jag chansen mot honom. Jag kommer ihåg en gång i Australian Open när jag slagit Andujar och Montanes och spelade riktigt bra. Jag skulle möta Federer och han hade inte spelat sin bästa tennis så jag tänkte att nu har jag verkligen chansen. Vi startade och han spelade helt sjuk tennis. Det var 4-0 efter tolv minuter. Jag stod där och tänkte ok… Det var tufft, det TV-sändes och det var massa folk på läktaren och egentligen var jag bara en av bollpojkarna. Det blev bättre, men ibland känns det bara pinsamt att vara på banan du vet. Att göra saker han gör, det är inte många som gör det. Eller det är ingen som gör det.

Hade du några bra vänner på touren?

– Bästa vänner är svårt att ha på touren. Ärligt så kom jag bra överens med de flesta. Utanför banan är jag ganska avslappnad (skratt). Vi pratade och kom överens, men det blev aldrig så att man går ut och äter. Mina vänner, kanske de holländska spelarna för att de pratar samma språk, Haase och Sijsling. Även de franska spelarna som Clement och Grosjean. Men det blev alltid att man hängde med coachen och vänner som åkte med dig istället. Jag hade en del amerikanska vänner också eftersom jag bodde där. Jesse Levine framförallt, men det är inte så att jag ringer dom fortfarande.

Det kanske är roligare med frågan om vilka du inte du kom överens med, fanns det några?

– (Skratt), ja, säger han och skruvar på sig.

Det känns som vi kanske ska skippa den frågan nu när jag inte är rädd för dig längre?

– Ja, vi skippar den (skratt)…

Om Malisse vilda humör på banan kan ni läsa här: https://swetennis.se/internationell-tennis/mot-den-avslappnade-vilden-xavier-malisse/

 

2 KOMMENTARER

Lämna ett svar

Please enter your comment!
Please enter your name here

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Fler artiklar

Vecka 43 | Två W15-tävlingar väntar i Stockholm

Ellen Allgurin gör comeback på den internationella scenen.

Vecka 42 | Fokus på Stockholm Open

Vad kan en formtoppad Mikael Ymer hitta på i Stockholm Open? Och hur är statusen på Elias Ymer efter skadeuppehållet?

Rebecca Petersons succéturné i Asien – vann sin andra WTA-titel

Besegrade Heather Watson i finalen i Tianjin.

Mikael Ymer tog sin fjärde challengertiteln

Efter en segersvit på tolv raka matcher stod han som segrare i challengerturneringen i Mouilleron le Captif i Frankrike.

Vecka 41 | Peterson i WTA Tianjin

"Pim-Pim" spelar förkval till kvalet till Stockholm Open.